232 III Dulgadräp och danaarv Ett utmärkande drag i svenska lagar är att hus- och markägarna, alternativt häradet/hundaret, är ansvariga för dråp på sina ägor. De får antingen skaffa fram banemannen eller böta för dråpet. I svearätten kallas dessa böter dulgadråpsböter och nämns som ett kungligt privilegiumi konungabalken av Upplands- och Södermannalagarna samt i landslagen. Danaarv kallas arv där legal arvinge saknas. Omden dräpte inte har någon arvinge, kommer dennes del av dulgadråpsböterna att behandlas som danaarv. Också danaarvet är regale och nämns i valstadgorna tillsammans med rätten till dulgadråpsböter.' Det finns en uppenbar diskrepans mellan dessa rättigheters status somregale och det faktiska utfallet för kungen enligt de konkreta reglerna. Detta är ett av beläggen för att kungen tidigare ensamkonfiskerat dråparens gods, alternativt tagit en odelad 40-markersbot. Stora begränsningar i hans rätt måste alltså ha skett. Följande kapitel vill fixera dessa. Det existerar vidare i vissa lagar en klar motsättning mellan det ansvar som hundaret/häradet har vid dulgadråp och husägarens rätt enligt edsöreslagarna.^ Denna motsättning måste analyseras och så långt möjligt förklaras. Mosaisk och kontinental rätt Förebilden till det kollektiva ansvaret för okänd dråpare finns i den mosaiska rätten. Om en man blir funnen dräpt på marken av okänd baneman ska domare/präster och de äldste mäta upp avståndet från dråpsplatsen till närmsta stad och denna stad blir då ansvarig för dråpet och måste rena sig för att inte Herrens hämnd ska drabba folket.^ Skillnaden mot svensk rätt är endast att kollektivet här inte klarar sig undan med ed utan måste böta. Ett sådant kollektivt ansvar åvilar också på sina håll socknen för biskopens böter. I det feodala samhället hade jordägaren ansvar inför högste länsherren för vad som hände på hans mark. I frisisk rätt har markägaren ansvar inte bara för sitt eget husfolk utan också för sina arrendatorer och andra som brukar hans jord. Detsamma gäller klostren. Ansvaret gäller även gäster, här liksomi en rad källor från bayerskt-österikiskt område. Ett kollektivt ansvar utkrävdes vidare redan i merovingertid av samfälligheter som exempelvis byn vid skador på mark och gröda, och detta ansvar har på vissa håll fortlevat långt in i nutiden.^ Husägarens ansvar i svensk rätt I västgötalagarna är husägaren ansvarig för dråp inomgårdsledet. Utomgårdsledet ansvarar hela byn. För dråp mellan tre byar är den by ansvarig som äger marken. Säger sig ingen äga den, bötar alla. Blir någon dräpt på alla götars mark
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=