230 lagar. Dels är summan mycket hög eftersom han har betalt av varje edgärdsman. Dels har han alltid böter för brustna eder och underkända eder och vittnesmål. En bonde somfått sin ed underkänd i biskopsnämnden eller konungsnämnden måste alltså utom att han förlorade målet böta för mened och likaså alla de som stod i hans edgärd. Omnämnden sedan fälldes av kung eller lagman fick nämnden böta. Samma sak gällde vittnesmålen. Någon part måste alltid förlora och biskopen fick därmed alltid betalt liksom, fast i mindre grad, de världsliga myndigheterna. På detta vis tillförsäkrades de högsta myndigheterna alltid böter för ogilla eder och nämnder. Man kan därför sammanfatta läget så att biskop och lagman har gjort upp inbördes och det har gått ut över den enskilde. Konungsräfsten har tagit över vissa fall men huvuddelen av all sanningsprövning sker i biskopsnämnden. En sådan överprövning av vittnesmål och edgärder omintetgör parternas eget agerande. Biskopsnämnden får full kontroll över målens utgång. Det var dyrt att överklaga och det innebar att de flesta domarna stannade på denna mellannivå. I praktiken är det alltså biskopen som dömer i de flesta målen i Östgötalagen. Han har större makt än i någon annan svensk medeltidslag. Den lag somkommer närmast är Kristoffers landslag. Lagmannen har som kungens ställföreträdare sista ordet i Östgötalagen. Men det är inget tvivel om att biskopen är den starkare på regional nivå, där de flesta domarna avgjordes. Tiohärads kyrkorätt Även kyrkolagen för Växiö stift har en biskopsnämnd. Den är av en helt annan karaktär än i Östgötalagen. Den överensstämmer mer med den typ somfinns i skånska kyrkorätten. Bestämmelserna är starkt inskränkande på biskopens rätt. Endast i fyra fall får biskopen rätt till penningböter, nämligen för brott i kyrka eller på kyrkogård, hor, skriftabrott och tredska i biskopssaker. I övrigt får endast utdömas kyrkobot. Hit hör bland annat mened.Därmed förlorar biskopen i Växiö den stora inkomst som menedsböterna innebar. Starkt inskränkande jämfört med andra lagar är också bestämmelserna omsjälagåva och testamente. Tiohärads kyrkorätt stadgar att endast 1/24 av jorden får ges till kyrkor och kloster utan arvingarnas samtycke. Uttryckligast visar hsB motsättningen till biskopen. Med hänvisning till ”riksens rätt” förbjuds att ge bannböter till biskopen för dråp. Prästen ska slå bannet av dråparen. Ommän dräper varandra ska prästen saklöst jorda dem. I de fall där biskopen har böter, kan gärningsmannen friasig genomlönligt skriftermål en månad innan biskopen ger bud att han vill komma till socknen. Här behöver inte ens som i Östgötalagen den lokale prästen avlägga vittnesmål om skriftermålet, omhan inte vill eller vågar, det räcker med egen ed omsaken.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=