229 inskränkande på biskopsnämndens befogenheter. Landslagen saknar kyrkobalk och därmed har det varit öppna fältet för de regionala kyrkobalkarna att gälla. Motståndet har också varit regionalt och i detta fallet har det letts av lagmannen genom den ställning han intagit som kungens ställföreträdare. Han innehar det sanningsmonopol, somden nya valstadgan gav kungen. Att dra gränsen mellan biskopsmakt och världslig makt har varit ett av huvudsyftena med tillkomsten av Ostgötalagen i dess bevarade form. Av den anledningen saknas partier som ligger utanför den ramen. Hit hör landslagens konungabalk med bland annat våldgästningsstadgan. Tidigare forskning har inte kunnat förklara varför denna stadga saknas i Ostgötalagen. Ostgötalagen har inte heller accepterat regler i landslagen, somskulle ha begränsat den regionala ledningens befogenheter, såsom ting varje vecka på en bestämd tingsplats och inga fler ting annat än i speciella fall, eller regeln att hälften av konungsnämnden skulle bestå av hofmaen. Man utgår från de lokala förhållandena och inriktar sig på att skapa regler för när böter för ogill ed ska utgå. Därav ensidigheten i Ostgötalagens rättegångsbalk. Ostgötalagens biskopsnämnd är någonting vida mer än den sockennämnd, som en gång sammankallades vid biskopens visitationer.^' Den är jämställd och samordnad med konungsnämnden. Ostgötalagen har utbildat ett system som sedan togs upp av den yngre landslagen och detta visar att den i sin nuvarande redaktion bör ha tillkommit något senare än de äldre landslagen. 4 Hur är då maktförhållandet i Ostgötalagen mellan biskopen och världsliga myndigheter? I den rättsliga byråkrati som framträder i landslagarna och Ostgötalagen är det inte alltid lätt att se vem som tjänade vad. Först och främst förutsätter denna ordning som nämnts ett omfattande vikariatsystem. Att sådant var vanligt under medeltiden är en känd sak. Konungsnämnden är formellt överställd lagmansnämnden men lagmannen är en av demsomleder räfsten, där konungsnämnden fungerar, och han delar böterna med kungen, om lagmansnämnden förlorar i denna instans. Lagmansnämnden bör därför ha föreståtts av en vikarie till lagmannen. På samma sätt har förmodligen biskopens domsrätt på lokal nivå handhafts av en vikarie. Lagmannen har i Ostgötalagen liksomi andra lagar sällan del i böterna. Han har vadepengar men i övrigt måste hans inkomster ha legat på ett plan som inte fixerades i lagen. Han kan ha varit länsinnehavare, vilket skulle svara mot den roll somlagmännen har enligt valstadgan. Biskopens inkomster är lättare att fixera. Hans bötesinkomster för mened och olaga ed är av en storlek som inte har någon motsvarighet i andra svenska
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=