228 mål.^'’ Även för knivstick finns på andra håll värjemålseden angiven sombevisning.^^ Förklaringen ger sig vid analysen av dessa textställen. Alternativet till att själv föra målet är att ”bida konungens räfst”. Det är alltså den konungsräfst, som omtalas i landslagen och som antingen fungerade på landstinget eller i häradet, där brottet skedde. Målsägaren har rätt att föra sitt åtal till räfsten, om målet förut varit stämt i laga ordning. Ostgötalagen har emellertid ytterligare byggt ut detta system med en fjärdingsräfst, som ska ta hand om 3-markersmålen. Konungsräfsten med häradsnämnd tar endast hand om 40-markersmålen och större. Ostgötalagen har dessutomgett bägge dessa räfster monopol på exekutionen. Utmätning får inte ske annat än genomkonungsräfst, sker det ändå är det rån.^^ Samtidigt är det sannolikt att konungsräfsten i Ostgötalagen arbetade med olika typer av nämnder. Att det när det gäller mord inte är fråga om samma häradsnämnd som vid exempelvis edsöresbrott, framgår av att nämnden i det förstnämnda fallet förutsätts använda tortyr. Föreskrifter omtortyr finns inte i någon annan svensk provinslag. De återfinns däremot i den kanoniska rättens regler för inkvisition och framgår indirekt också av en passus i landslagen. Tortyr finns belagt för norsk rätt i diplomfrån mitten av 1300-talet. När det gäller jordatvister kommer bestämmelserna i kyrkobalken i konflikt med övriga regler. Rättegångsbalken stadgar att jordatvister hör till den kategori mål som avgörs av konungsräfsten. Detta är inte förenligt med någon överprövningsrätt för biskopsnämnden. Kyrkobalkens regler har heller ingen förankring i jordabalken. Där förekommer ed både utan och med överprövningsrätt för häradsnämnden och alternativet att ”bida konungsräfst”.^* Både jordabalken och rättegångsbalken har ett explicit förbud mot att föra jordatvister till Ljonga ting.^^ Denna motsättning blir begriplig ompå landstinget i Linköpingpresiderade både lagman och biskop, så som det föreskrivs i Kristoffers landslag. Med biskopens domsrätt i sanningsfrågan vore målet därmed avgjort. Det har man velat förhindra. Kontroverserna bör ha varit många eftersomOstgötalagen har en jämfört med andra svenska lagar generös lagstiftning omsjälagåva och testamente. Om givaren är frisk får han ge en hel huvudlott, om han är sjuk en halv.^° Den förklaring jag har funnit bäst stämma med anförda data är att Östgötalagen har ombildat processen i grova brottmål efter landslagens under stark motsättning mellan andliga och världsliga myndigheter. Det är tydligt att kyrkan tidigare haft ännu större makt. Reglerna i kyrkobalken är formulerade som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=