227 nämnden konstaterar att målet är lagligen stämt, fäller den antingen käranden för att ha stämt utan grund eller svaranden för att denne inte bjudit böter. De centrala punkterna i detta systemär följande: a) Biskopsnämnden är likställd och samordnad med konungsnämnden. b) Värjemålseder och vittnesmål överprövas av dessa instanser. c) Lagmannen är överordnad biskops- och konungsnämnderna och hans domjämställs med kungens personliga dom. Motsvarigheten till b) finns i svensk rätt endast i Kristoffers landslag och när det gäller biskops- och lagmansting också i Södermannalagens B-handskrift. Kristoffers landslag möjliggör som ovan visats överprövning av ederna men utan angivande av gränserna för de högre nämndernas kompetens. I Östgötalagen har en sådan gränsdragning gjorts och den har resulterat i a). c) är unikt för Östgötalagen. Att lagmannen uppträder som kungens representant förklarar också förhållandet att lagfrågorna inte avgörs av lagmannen själv utan av en nämnd. Denna nämnds beslut kan sedan ändras av lagmannen. Nämnden avgjorde emellertid också med lagfrågan förenade sanningsfrågor, nämligen angående vad som faktiskt förekommit eller inte förekommit under föregående tingsförhandlingar. Lagmannens stållning i Östgötalagen förutsätter det sanningsmonopol, som kungen tillerkändes i den nya valstadgan. Det är en maktställning som kungen knappast kan ha haft endast regionalt. Det är redan av den anledningen vida sannolikare att Östgötalagen i dess nuvarande form tillkommit tidigast i anslutning till den lagstiftning som föregick Magnus Erikssons landslag än att landslagen skulle bygga på Östgötalagen. Östgötalagens konungsräfst överensstämmer också till sin funktion med landslagens, vilket kommer särskilt till synes i samband med edsöresbrotten. Östgötalagens konungsräfst har dessutom vidare befogenheter än landslagens både när det gäller brottmålen och lagfrågorna. 3 Det finns emellertid flera oklarheter och rena motsägelser mellan ovannämnda och andra bestämmelser i Östgötalagen. En oklarhet gäller förhållandet mellan konungsräfsten och rättegång med partsed. Den alternativa rättegång som anges i edsöres- och vådamålsbalkarna för vissa fall står i motsåttning till rättegångsbalkens stadgande att dessa fall hör under konungsräfst. Samma sak gäller 40-markersmålen. De ska avgöras med konungsräfst men samtidigt finns bestämmelser omhur ed ska utfästas i sådana
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=