225 Kristoffers landslag anger i motsats till den äldre lagen vilka som hade konungens dom. Det är biskopen och två av hans kapitel samt lagmannen och två av riksråden. De förra dömer i andliga, de senare i världsliga mål. Denna bestämmelse ges i anslutning till stadgandet omlandstingsräfsten men är tydligen avsedd att gälla generellt. Denna uppdelning av målen saknas i den äldre landslagen. Den yngre lagens valstadga har också ändrat den äldres ord att kungen har högsta dom över alla domare till att endast gälla alla världsliga domare. Som ovan nämnts har den yngre landslagen också vid sidan av lagmanstinget satt in ett biskopsting. Dessa ting fungerar både som en mellaninstans och som första forum för lagligen instämda mål. I den yngre landslagen har alltså skapats parallella instanser för andlig och världslig domsrätt och biskopen har jämte kungen sanningsmonopolet. Denna komplicerade byråkrati, där biskop och lagman som kungens ombud handlägger mål som de avgjort i ”mellaninstanserna”, förutsätter tydligen en utbrett vikariatsystem. Jag använder här termen byråkrati, som annars brukar användas först för senare tidsperioder. Lagarna som sådana ger inget underlag för att uppfatta rättsadministrationen som feodaliserad. Det är i sin egenskap av ämbetsmän sombiskopar och andra rådsherrar handhar konungens dom. Genompåbyggnaden av hierarkin och det utbredda vikariatsystemet får både kyrklig och världslig organisation en karaktär som mera påminner om senare tiders tjänstemannavälde än omen feodalstat. Östgötalagen 1 Östgötalagen har liksom Kristoffers landslag en biskopsnämnd. En stor del av bestämmelserna i kyrkobalken går ut på att fördela makten mellan denna nämnd och häradsnämnden, också kallad konungsnämnden. Det viktigaste momentet är makten över ederna. Generellt gäller att biskopsnämnden ska pröva sanningen och häradsnämnden om laga ordning blivit följd.I rättegångsbalken kallas dessa nämnder för räfster. Här finns samma terminologiska oklarhet somi landslagarna. För att rätt kunna jämföra Östgötalagen på det aktuella området med andra lagar måste man ha klart för sig hur dess rättegångsbalk är uppbyggd. Här finns ingenting av reglerna för hur ting ska hållas eller för val av lagman, häradshövding och domare, som upptar största delen av svealagarnas och landslagarnas rättegångsbalkar. Östgötalagen redogör för hur konungsnämnd ska utses och dessutom för fjärdingsnämnden, vilken saknar motsvarighet i de andra lagarna, samt för gärdesnämnder och bronämnder. I övrigt upptas praktiskt taget allt utrymme åt detaljerade föreskrifter för hur värjemålsederna ska avläggas för att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=