224 föra sitt mål till dessa ting stämma sin motpart i laga ordning. Att tingen fungerade med nämnd framgår i Kristoffers lag av vadereglerna. I övrigt är bestämmelserna mycket kortfattade.^^ Rättegångsbalken bygger på den tingordning somfinns i de centrala svealagarna med ett ting varje vecka på en bestämd tingsplats i den lokala enheten, som nu generellt benämns härad. Häradshövdingen dömer på tinget, vilket betyder att han ger endera av parterna bevisvitsordet. Detta gäller de mindre målen, de som inte uppräknas bland dem som ska avgöras av häradsnämnden. Häradshövdingens dom kan genomvad överklagas till lagmannen och från denne till kungen. Vädjan till högre instans kostar i stigande skala 3, 6 och 12 marker. Systemet innebär till skillnad från svearätten inte bara möjlighet att överklaga en bevisdom utan erbjuder alternativa processvägar genom att målsägaren kunde föra sina mål direkt till högre nämnder, ommålen dessförinnan varit lagligen stämda till ett lokalt ting. Även mindre mål kunde på det sättet avgöras med nämnd istället för genom partsbevisning, vilket var till fördel för den målsägare somville undvika att svaranden klarade sig genomvärjemålsed. Hit måste räknas inte bara enskilda målsägare utan också biskopens och kungens åklagare. Därifrån var inte steget långt till att pröva all tidigare bevisning genomnämnd. Det kan förefalla egendomligt att kungen ges sanningsmonopol i en stadga, somtillkom under hans minderårighet. Det verkar somomstormännen därigenom själva hade satt sig under förmyndare. Men stadgans ordalag och den byråkrati, som förutsattes handha kungens dom, ger lösningen på det problemet. Av formuleringen av kungens sanningsmonopol framgår att kungen särskilt bör inrikta sig på att upphäva grundlöst kärade mål och falska vittnesmål, upsoknaer och skruksoknaer. Rättegångsbalken understryker också att alla vittnen ska gå ed innan de vittnar och de bestraffas med den höga boten av 9 marker, om deras ed underkänns i högre instans."*’ Det finns därmed ingen motsvårighet i landslagen till ansvarsfriheten för biskopsvittnena i ett par av svealagarnas kyrkobalkar. Ett ytterligare skydd är boten på 40 marker för falsk angivelse, om saken går på liv eller ära."*^ Sanningsmonopolet är alltså utformat somett skydd särskilt åt svaranden. De somlåg bakom formuleringen av kungens sanningsmonopol i den yngre valstadgan har således velat skydda den enskilde mot falska anklagelser. Eftersom det var kostsamt att överklaga domar var detta de facto ett skydd endast för de förmögna. Det var också medlemmar av aristokratin somfungerade som kungens ombud och satt i de höga nämnder som avgjorde målen i kungens namn. Med denna klausul kunde de skydda sina medbröder från både orättvisa och rättvisa anklagelser.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=