222 biskopens länsman, prosten eller biskopen själv, inte på hundarestinget som i Upplandslagen. Vissa mål avgörs genomsockennämnd. Somallmän regel gäller att ed i alla biskopssaker ska avläggas på kyrkoting men att målen ska avslutas på hundarestinget.^^ Här har man alltså gått halvvägs till den ordning, som Upplandslagen representerar. Landslagarna. Den äldre landslagen bygger bland annat på stadgelagstiftningen under 1330och 1340-talen. Det innebär att vissa brott har förts till konungabalken under en särskild processordning. Dessa bestämmelser är inte integrerade med reglerna i rättegångsbalken och brottsbalkarna, vilket medför stor oklarhet. Den yngre landslagen bygger på den äldre med vissa mycket väsentliga ändringar och tilllägg. 1 Till brotten i konungabalken hör våldgästning, somingår i bestämmelserna om taverner och rättare, vilka i sin helhet förts hit. Hit hör också brott i samband med militär tjänst och mot förbudet att rida med storflockar. Vidare rån av annans hus, jord och andra ägodelar, våldsgärning mot någon somkungen tagit i sin frid, jordaskifte med svek så att kungens inkomster förminskas, brott mot kungens eller hans ombudsmans dom, att ta annans målsägarrätt och att jaga i kungens parker. En del av dessa mål ger ensaksböter till kungen med 40 marker.^^ För att uppspåra och döma sådana brott inrättas en lagsagonämnd, vald av kungen och landsmännen. Nämnden värjer och fäller med enkel pluralitet. Den fungerar också som en utmätningsnämnd och har för sitt arbete enligt den äldre landslagen tredjedelen, enligt den yngre hälften av sakörena. Enligt rättegångsbalken ska denna nämnd fungera på en räfst, som hålls vid landstinget på särskilt angivna tider, i den äldre landslagen fyra gånger om året, i den yngre en gång. Ominte kungen själv kan närvara, ska tinget ledas av hans ombud. Den häradsnämnd som ska avgöra edsöresmålen har ändrat karaktär jämfört med svearätten, både när det gäller sammansättning och funktion. Den har blivit en konungsnämnd både till namnet och till gagnet. Häradshövdingen nämner nämnden på kungens uppdrag och den ska bestå av hälften hofmaen och hälften bönder. Med hofmaen måste avses personer somär i tjänst hos kungen. Häradshövdingen själv ska stå i nämnden, ”och ingen annan i hans ställe”, utomomhan har laga förfall. Nämnden ska tillsättas med parternas samtycke.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=