220 Kungens rätt Det står ingenting om kungens domsrätt i Upplandslagens valbestämmelser eller i övrigt i dess konungabalk. Omkungens roll sägs endast allmänt att han ska lagh styrkiae. Edsöresbrotten är de enda brott som behandlas i konungabalken, och omdemstadgas att de ska avgöras av en hundaresnämnd, sombägge parter har godkänt. ”Den somde tolv värja med sin ed han är värjd, den som de fälla är fälld”.Någon möjlighet att vädja till kungen anges inte och inte heller någon väg för denne att ändra domslutet eller att avgöra vid sidan av den nämnda ordningen. Dessa lagar, somär rikslagar i den meningen att påföljden, fredlöshet, gällde över hela riket, är således processrättsligt strikt bundna till den lokala ordningen. Detta svarar också mot själva lagtypen. Edsöreslagarna är en överenskommelse mellan kungen och rikets stora, som beedigas vid kungavalet. Dessa framstår därmed som jämlika parter. De förbinder sig att hålla den i lagen angivna processordningen och detta utesluter, att kungen samtidigt skulle kunna ha någon särskild domsrätt i dessa mål. Att kungen ägde domarna domi haendaer saettiae^^ var en följd av hans generella förläningsrätt, som inträdde genom kungavalet. Den medförde däremot inga andra rättigheter än dem i lagen angivna. Detta leder till följande slutsats: där kungen har sanningsmonopolet, dvs där han inte bara har rätt att pröva om laga ordning blivit följd utan även rätt att pröva sanningen i de avlagda ederna, där har den ursprungliga överenskommelsen ifråga omedsöreslagarna satts ur spel. En sådan kunglig domsrätt kan således inte vara samtidig med denna. Upplandslagen saknar också, med två undantag, i övriga balkar bestämmelser om kungens domsrätt i brottmål annat än när det gäller att pröva omlagen blivit följd. För detta sistnämnda fall finns generella bestämmelser i rättegångsbalken. De mål som överklagas förs genom vad till lagmannens eller till kungens prövning.^"* Det ena av de nämnda undantagen finns i konung Magnus stadga om våldgästning, som är intagen i köpmålabalken. Om våldgästare blir tagen på bar gärning har bönderna rätt att fånga honom och föra honom inför konungen. Det andra gäller uppror. Var och en sommisstänks för att ha fört ”avig sköld” mot kungen ska dömas av en nämnd som är utsedd av konungens råd.^^ I det första fallet förs målet direkt till kungen, han förutsätts alltså inte gå in och ändra en tidigare dom. I det senare fallet avgör en särskild nämnd och det finns inte heller här angivet någon överprövningsrätt för kungen. Läget i Upplandslagen är alltså det att kungen inte har någon högsta domsrätt i brottmål annat än vid olagligheter. Den senare rätten har han i enlighet med sin skyldighet att ”lag styrka”. När målet alltså har avgjorts i enlighet med den i lagen föreskrivna bevisningen vinner domen också laga kraft. Eftersomen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=