215 tvistemål genom att han jämte de åtta bästa männen i bygden kan dirigera sannemännens och ränsnämndemännens ed i dessa mål. Till de grövre brotten hör mandråp, avhugg, sår, våldtäkt och hor, härverk, tvist om råmärken och kyrkogods, om det rör sig om värden för mer än 1 mark silver, samt frihetsberövanden.' I Erik Clippings handfästning för norra Jylland 1284 utvidgas denna befogenhet att också gälla nämndens utslag i mål om fredsbrott i hem och kyrka. I Thords artiklar utvidgas slutligen biskopens kontroll även över vittnesutsagor och i praxis även över lagligheten i processen.^ Biskopsnämnden i Jutalagen har en mycket begränsad uppgift, nämligen att gå ed omslagsmål på helgdag.^ Brott mot arbetsförbudet på helgdag är ett av de få somfår avgöras med värjemålsed istället för nämnd."* Alla avvägningar mellan kyrkans och böndernas rätt i dessa sistnämnda mål överkorsas emellertid av biskopens rätt att överpröva alla eder. Biskopsnämndens ed är underställd biskopens dom liksom andra eder av nämnder eller edgärdsmän. Denna prövningsrätt innebär ett inkvisitoriskt förfarande, som omintetgör de i lagen angivna bevisen. Biskopen har sanningsmonopolet i Jutalagen. När det gäller det för kyrkan centrala kravet att få döma i klerkmål hade redan Knut den helige bestämt att andliga vid sina inbördes strider enbart skulle dömas av andlig domstol. Kung Niels utvidgade denna rätt att gälla alla fall där en klerk stod anklagad för brott mot lekman. Med Thords artiklar får kyrkan rätt att döma också i fall där lekman bryter mot präst.^ Norsk rätt 1 De grövre kristendomsbrotten i de norska kristenrätterna är urbotamål. I Gulatingslagen har biskopen hälften av den konfiskerade förmögenheten, i Frostatingslagen i de flesta fall hela. I Eidsivatings kristenrätt delas det konfiskerade godset mellan biskopen, kungen och bönderna. I Borgartingslagen har biskopen alla böter upp till urbotamålen. Då får han 3 marker och kungen resten. Mindre brott sonades med böter. I samtliga fall tillkomkyrkobot, eller bot ”till Kristus”, somden benämns i norsk rätt.^ Olikheten mellan kungens och biskopens rätt i de olika stiften är påfallande. Jons kristenrätt utgjorde ett försök att få en enhetlig lagstiftning till stånd. Jon kräver att biskopen ensamska ha alla böter för kristenrättsaker utomi fredlöshetsmål, där böterna och det konfiskerade godset ska delas lika mellan kung och biskop med vissa undantag till biskopens förmån. Angrepp på kyrkans egendom eller på klerker är sacrilegium. I Jons kristenrätt är den som gör sig skyldig till ett sådant brott bannlyst i och med handlingen och kan endast lösas
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=