214 hand påvisas, om en svarande, som värjt sig, sedan blir överbevisad på annat sätt, exempelvis genomatt tjuvgods ledes till honomeller omdet uppdagas att han hemligen betalat till målsägaren. Sådana i lagen angivna kriterier på osanning måste skiljas från den generella rätten för en myndighet att avgöra omen ed var sann eller ej. En sådan rätt innebar att myndigheten gick in och ändrade utfallet av bevisningen efter eget skön. Myndigheten ifråga har därmed sanningsmonopolet. Den viktigaste frågan för maktanalysen är omnågon myndighet har sanningsmonopol. Domsrätten över präster följer särskilda regler. De svenska lagarnas kyrkobalkar skiljer mellan prästens gärningar ”i bondelag” och hans övriga verksamhet. Prästen som medlem av bysamfälligheten var en bonde bland bönder och honom ålåg samma skyldigheter som andra bönder och för försummelser svarade han liksom de inför tinget. Detsamma gällde kyrkans underordnade. Prästens gärningar i övrigt stod under biskopens jurisdiktion. Denna del av biskopens domsrätt behandlas inte här. Som visats i föregående avsnitt har huvudanledningen till de centrala svealagarnas tillkomst först och främst varit att avgränsa sig mot kungamakten. Någon märkbar motsättning mellan kung och kyrka framträder inte, däremot, som i de flesta lagar, mellan kyrkan och jordägarna. Denna relation står alltså i förgrunden för analysen av svealagarna. När det gäller Upplandslagen tillkommer att dess kyrkobalk visar senare tillägg. Dessa är av avgörande betydelse för dateringen av lagen så somden nu föreligger. Landslagarna saknar kyrkobalk och därmed det mesta av de bestämmelser som visar maktförhållandet mellan kung och kyrka. I den yngre landslagen framträder emellertid biskopens domsrätt i några viktiga bestämmelser. Huvudmålet för analysen av den äldre lagen har varit att jämföra kungens domsrätt där med den i provinslagarna. Utom Kristoffers landslag är det av svenska lagar endast Östgötalagen som visar en verklig konkurrens mellan kungens och biskopens domsrätt. Denna relation utgör en central del av undersökningen. Resultatet är daterande för Östgötalagen. Jag inleder kapitlet med att i några huvudpunkter ange biskopens rätt i danska och norska lagar. I dansk rätt behandlas huvudsakligen biskopens domsrätt. Norsk rätt ger allsidigare upplysningar. Jutalagen Jutalagen har få preciserade bestämmelser om biskopens bötesrätt, däremot flera omhans domsrätt. Som framgått av kapitlet om bevisningen har biskopen i Jutalagen fått fullständig kontroll över både större och mindre brottmål och ekonomiskt viktiga
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=