210 kirkiu. sipaen aer han skyldughaer kunungaer waerae ok krunu barae. pa aghaer han upsalae öpae ok dulghae drap ok danae arff pa ma han piaenistumannumsinumlaen giwae}‘^ Norsk rätt har somovan visats bestämmelser för två olika fall: a) att ett givet ”kungsämne” finns, och b) att den regerande ätten är helt utslocknad. Endast i det senare fallet är det fråga omval i egentlig mening och här finns också regler för hur man ska förfara vid oenighet. Upplandslagens bestämmelser gäller uppenbarligen fall a). Här finns inga regler för hur valkorporationen ska utses eller vem som avgör vid oenighet. Det finns heller inget uttalande mot arvsrätten somsådan. Det gör det däremot i den yngre valstadgan. I den stadgas: Nu aer til konunghs rikit i suearichi konunger uaeliaende ok aei aeruande aen the konung mist haua. Dock ska konungasöner föredragas, om sådana finns. Här är det alltså fråga om val i egentlig mening och här uppställs också ordentliga regler för hur valkorporationen ska utses och för hur valet ska avgöras vid oenighet.*^ Upplandslagens bestämmelser är oklara när det gäller den juridiska följden av de olika ceremonierna, valet, eriksgatan och kröningen. Efter valet sägs exempelvis att kungen är ”dömd till Uppsala öd”, efter kröningen att han ”äger” Uppsala öd. Hur förklara detta och vad innebär dömandet till konung?*^ Eftersomdömandet sägs ske till Uppsala öd måste därmed avses en världslig investitur. Lagmännen dömer kungen till den världsliga delen av ämbetet, ärkebiskopen till den andliga. Denna sistnämnda uttrycks i orden att kungen är ”skyldig att vara kung och bära kronan”. Hans plikt att fullgöra det gudomliga uppdraget understryks därmed. Men det har inte varit lätt att skilja på följderna i sinnevärlden av dessa akter. Därför uppräknas återigen kungens rättigheter somföljande på kröningen. Dessa symbolhandlingar är samtidigt uttryck för en högst påtaglig politisk verklighet. Det är den världsliga aristokratin somhar makten. Avgörandet om man ska godta tronföljaren eller inte ligger i lagmännens hand. De godkänner ingen automatisk arvsrätt. De har istället tagit sig rätten att mot villkor förläna kungen Uppsala öd. Upplands lagman framstår som främste företrädare för förläningsmakten. Han intar ifråga omden världsliga investituren samma ställning som ärkebiskopen ifråga om den andliga. Men den världsliga kommer först. De villkor som den blivande kungen måste uppfylla är först och främst att hålla de s.k. edsöreslagarna, vilket framgår av den på valreglerna omedelbart följande bestämmelsen: Pessin mal aeru kununx epsöri pa han takaes skal ok aldrae höxtu haerraennae i swaeriki. Kungen måste alltså förbinda sig att respektera den överenskommelse som skett ifråga om dessa lagar.Därnäst måste han lova att hålla landens lagar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=