208 detalj fastställd arvsordning ända ut till yttersta arvsberättigade manliga person på kvinnolinjen. Först omalla dessa led saknas blir det fråga omval, vilket sker genom en valförsamling av biskopar och världsliga magnater tillika med särskilt utvalda män från olika delar av landet. Dessa ska bege sig till ärkebiskopen i Nidaros och överlägga med honom. Vid oenighet avgör flertalet, om de har ärkebiskopen och biskoparna med sig. Den som låter sig väljas på annat sätt hotas med påvens bann och godskonfiskation samt får inte kyrklig begravning.® I dessa lagars arvsordning finns alltså inget utrymme för val mellan mer eller mindre lämpliga personer, vilket tidigare måste ha gett ärkebiskopen stora möjligheter till påtryckningar. Hans makt garanteras endast omdet regerande kungahuset fullständigt utslocknar. Denna garanti ska förhindra att stormännen avgör valet i en sådan situation. Hirdskrå ger dessutomregler omkonongs taekiu, dvs på vilket sätt den ska tagas till konung er gud haefir oss gefit till forstiora oc herra medsinni miskunn oc aeptir rettomaerfdum.'^ Ett valting stäms till Nidaros, helst på en helgdag. ”Kungsämnet” låter först sjunga mässor och går sedan fram till altaret och mottar under knäfall biskopens välsignelse. En korsprocession går sedan dit, där tinget ska vara. Där har man byggt högsäten, ett högsta säte för kungsämnet och något lägre för övriga hövdingar. Den som är främst, antingen han är lärd eller olärd, ska sedan ge konungs namn till kungsämnet med dessa ord: Konongs nafn paet sem gud ler per oc pu ert till boren oc af landz folkinu till taekin aeftir loghum bins haelgha Olafs konongs leg ek a pik. — I namfne fadur oc sunar oc haeilags anda amen.. Sedan ska alla biskopar och lendermän, hirdstiorar och lagmän resa sig och sätta konungen i högsätet, varpå lärda män sjunger Te Deumoch lekmännen Kyrie eleison. Därpå följer avläggandet av ömsesidiga eder. Denna konungstekja försiggår alltså helt i kyrklig regi och den ärkebiskopliga välsignelsen föregår den ”värdsliga” delen av ceremonin. Denna sistnämnda del av investituren företages gemensamt av den andliga och världsliga aristokratin. Landslagens kristendomsbalk innehåller i övrigt ingenting omkyrkans rätt, endast en programförklaring. I denna framställs kungen och biskopen som Guds likaberättigade ombud i rättsförvaltningen, var och en på sitt område. Kungen lovar att hålla den kristenrätt somOlav den helige gav. Kristendomsbalken inleds dessutom med trosbekännelsen, vilken utmynnar i hotet att de sominte betalar sina böter till överheten ska komma till helvetet. Det är det yttersta straffet för olydnad såväl mot den världsliga sommot den andliga myndigheten.’° 1273 hade ärkebiskop Jon Raude sökt komma till en uppgörelse med Magnus Lagaböter omkyrkans rättigheter. Av de fyra krav somJon sökte genomdriva gällde två förhållandet mellan kyrka och krona. Jon stödde sig på två dokument
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=