KAPITEL XIV Viljaoch våda Bestämmelserna omvåda är en del av ett helt komplex av regler för ansvarighet, gällande omyndigas, trälars och vansinnigas handlingar. Dessa jämställdes med våda och bötades med reducerad bot. Detsamma gällde i många lagar brott begångna av kvinnor. Ansvarigheten för andras brott är ett kapitel som av utrymmesskäl måste utgå. Här ska endast nämnas att regeln att en träl inte fick friges med mindre att han upptogs i ätt med friköparen hade sin grund i att någon måste ha det straffrättsliga ansvaret.* Den är inget bevis för det forngermanska ättsamhället. Detta kapitel ska jämföra sårböterna i några svenska lagar. Såramålen tillhör mellanklassen av brott med hänsyn till påföljden, somi regel är böter mellan 3 och 20 marker. För högsta sår kan dock betalas 40 marker och i vissa fall ännu högre belopp. De sistnämnda fallen har behandlats i samband med fejdbrotten. Mellankategorin är mindre intressant ur maktsynpunkt, utom när det gäller förhållandet mellan böter för avsiktliga och oavsiktliga handlingar. En sådan jämförande analys har aldrig tidigare gjorts. Den traditionella forskningen har behandlat kategorierna våda och vilja enbart ur det gängse utvecklingsperspektivet. En vanlig åsikt är att hänsyn till uppsåtet bakomhandlingen var främmande för den äldsta rätten och uppmärksammades först genom kyrkans inflytande. Den följande översikten visar att källorna talar ett annat språk. Mosaisk, romersk och kontinental rätt I mosaisk rätt är det som tidigare visats en synd att komma vid något orent, även omdetta sker ouppsåtligen. För andra handlingar görs skillnad mellan avsiktlig och oavsiktlig handling. Endast vådadråparen har sålunda rätt till asyl. Viljadråparen ska däremot utlämnas till rättmätig hämnd. Som framgått av kapitlet om fejdbrott ovan är kriteriet på avsiktlig handling i mosaisk liksom i svensk rätt föregående fiendskap samt att gärningsmannen lagt sig i försåt. Som exempel på vådadråp anges fallet att yxhuvudet far av skaftet vid trädfällning och träffar en bredvidstående. Men om någon uppträtt oansvarigt kan dödsstraff bli påföljden. Det gäller exempelvis för ägaren till en tjur somstångas, när ägaren nonchalerat tidigare tillsägelser.^ Romersk rätt utbildar sin terminologi för skilda grader av ansvarighet inom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=