198 under omredigeringen av Upplandslagen 1296, så som analysen av systematiken har visat. Borttagandet av dessa regler har möjliggjorts genomatt kungens rätt beskurits och konkurrensen mellan målsägarens och kungens rätt försvunnit. Det senare är följden av att likadelning av det konfiskerade godset, alternativt böterna, införts. En sådan ordning gynnar framför allt de enskilda genomatt våldet inomden egna släkten minskar men den innebär också ett ingrepp i fejdrätten. För att genomföra detta har krävts den maktsituation somtillkomsten av edsöreslagarna i svearätten avspeglar, då rikets stora överenskom omvissa spelregler för fejderna. Där denna situation inte har förelegat har man behållit reglerna för den utsträckta bötesskyldigheten. Detta stämmer väl med den nya bild av Östgötalagens tillkomst i sin nuvarande fattning, sommin teori visar. Östgötalagen kom inte heller senare att grundligt omarbetas, så somskedde med Upplands- och Södermannalagarna vid deras kodifiering. Därför står oförenliga regler kvar sida vid sida. Östgötalagens bestämmelser om ättböter härrör från den danske kungen Knuts lagstiftning och dansk rätt behåller med Jutalagen sådana regler medeltiden igenom. Östgötalagen visar här som på så många andra områden större närhet till grannländernas lagar än till svearnas. Kontinentala lagar visar att reglerna för ättböter gärna behålles, särskilt när det gäller mottagarsidan. Hälsingelagen är ett exempel på detta. Källorna ger inget somhelst underlag för den traditionella uppfattningen, att reglerna om ättböter är mer omfattande i äldre lagar. Det motsatta är fallet. Den slutsats man bör dra är att förekomsten eller frånvaron av regler om ättböter inte utgör något mått på åldern av lagen ifråga.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=