151 ASun tar upp fallet att husägaren först nekat till att godset fanns hos honom och det sedan påträffats vid husrannsakning. Enligt romersk rätt var detta furtum manifestum, dvs det likställdes med bar gärning, och samma gäller i ASun. Samtidigt hänvisas emellertid till ”någras” mening, enligt vilken det inte är rimligt att fälla husfadern för stöld i detta fall, eftersom han har kunnat neka i god tro. Lösningen blir att han får försvara sig med 12 edgärdsmän omgodset är mindre värt än 1/2 mark och med nämnd omdet är värt mera. Hans sista utväg blir att bära järn. Här har alltså skäpats ett alternativ till förlagans bargärningsförfarande i enlighet med den västerländska rättens bevisregler. I Upplandslagen kan den misstänkte låta undersökningen ske utan eller med vad. I det senare fallet blir bevisning och påföljd svårare, om det stulna hittas hos honom. Hittas det under lås sedan vad ingåtts, betraktas det som bar gärning liksomi romersk rätt. Käranden ska kräva husrannsakan tillsammans med sex trovärdiga män samt domaren eller länsmannen. Liksom i romersk rätt ska undersökningsmännen gå in i huset med kläderna löst hängande för att inte gods ska kunna smygas in. Upplandslagen ansluter sig mycket nära till romersk och kontinental rätt i detta stycke. Traditionen har fortbildats med det speciella vadeförfarandet. I andra fall har traditionen ändrats till den misstänktes nackdel. Det gäller inte oväntat för den norska landslagen. Även omden misstänkte tillåter husundersökning och målsägare och vittnen inte finner något stöldgods är han skyldig att rena sig med 6-mannaed, somalltså är delvis nämnd. Ledande av gods Ostgötalagen och landslagen har valt en annan väg att bredda möjligheterna att överbevisa den misstänkte, nämligen genom att utöka bargärningsfallen till att gälla även det fall, där godset ”letts” till honom, dvs där den misstänkte inte kunnat visa laga åtkomst. Ostgötalagen upprepar sina bestämmelser på ett sätt som visar att här har två olika lagpartier klippts ihop. Det gäller det långa kapitlet 32 i Vådamålsbalken. När bestämmelserna repeteras i mitten av kapitlet räknas till bar gärning inte bara det fall att tjuvgodset är taget i händerna på tjuven eller har återfunnits vid rannsakning i låst utrymme utan även att godset säkert har letts i händerna på den misstänkte. Detta innebär en skärpning jämfört med de centrala svealagarna, där den misstänkte i sådana fall endast får böta.'^ Misstanke Enligt vad som visats i kapitlet om bevisning har dansk och norsk rätt endast nämnda eder. Ominte bar gärning föreligger får den anklagade alltså värja sig
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=