86 Det tyska inflytandet och den nya synen på juridiken (och inte minst den civilrättsliga dogmatiken) som en vetenskap ändrade också så småningomundervisningsformerna inomcivilrätten. Av dessa ändringar kan man i sin tur spåra en förändrad syn på juridiken och dess successiva förvandling från lagfarenhet till rättsvetenskap. Under lång tid hade föreläsningarna nära anslutit sig till balkindelningen i 1734 års lag. Men denna indelning (som hade medeltida bakgrund) svarade inte mot den indelning av rättsstoffet som ett mer vetenskapligt studiumav juridiken skulle ha motiverat enligt det synsätt somnu började växa fram. Denna motsättning framkom redan i Boethius’ föreläsningar på 1820-talet. Vid uppläggningen av föreläsningarna kunde han antingen som ett alternativ välja att göra en systematisk indelning av rättsstoffet på vetenskapliga grunder och därpå ordna lagens särskilda stadganden inom ramen för denna systematik. Därmed skulle man vinna att man behandlade varje sakfråga för sig, man skulle undvika upprepningar, helheten skulle bli klarare och de olika delarnas sammanhang med varandra skulle bli redigare. En sådan metod skulle dock kräva mycken tid i anspråk och den var svår att tillämpa vid genomgång av ett begränsat rättsområde. Om man i stället valde att följa balkindelningen och kommenterade samt tolkade de olika stadgandena i lagen paragraf för paragraf, skulle därigenom de studerande få en närmare kännedomomlagens innehåll. En sådan kommentar av lagen balk för balk kunde lättare brytas ut och göras till ett separat helt än med den förstnämnda systematiska metoden. Boethius valde att använda den senare, traditionella undervisningsmetoden.^’’ Schrevelius’ Lärobok i Civil-Rätt, vars första upplaga utkompå 1840-talet, var systematiskt upplagd. Enligt vad han uppger i förordet hade Schrevelius från 1840 och de följande åren hållit exegetiska föreläsningar över de civilrättsliga balkarna i 1734 års lag. Därigenom ville han lägga en säker grund för en senare avsedd systematisk framställning av civilrätten. Till stöd för dessa systematiskt upplagda föreläsningar utarbetade han då sin lärobok, där stoffet är indelat efter teoretiska och systematiska grunder. För att ge någon uppfattning om Schrevelius’ tillvägagångssätt kan man här återge överrubrikerna till de olika kapitlen i hans lärobok. Det första bar rubriken Omrätt och rättsvetenskap i allmänhet, det andra Ompersoner, det tredje Omting och det fjärde Om rättsförhållanden. I arbetets andra del behandlade han sakrätt och obligationsrätt. Den första huvudavdelningen gällde sakrätt och bestod av femkapitel: 1. Ombesittningsrätt, 2. Omäganderätt, 3. Omservitut, 4. Om panträtt och 5. Om åtskilliga andra sakrätter. Obligationsrätten behandlades på ett likartat sätt. Typiskt är att Schrevelius vid genomgången av kapitlet om servitut först började med ett avsnitt Omservitut i allmänhet, vilket 1 sm tur inledningsvis var indelat i olika arter av servitut och därpå behandlade servitutets begrepp. På likartat sätt gick han konsekvent till väga i sin framställning även i de andra avsnitten. När Olivecrona började sin akademiska lärarverksamhet, hade han också att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=