79 iens studium . . . (1835). I sin kritiska uppfattning av den rationalistiska synen på rätten anknöt han till Friedrich Julius Stahls enligt hans egen uppfattning utmärkta arbete Die Philosophie des Rechts nach geschichtlicher Ansicht.'^ Schlyters beroende av Savigny var också påtagligt. Inte minst gällde detta Savignys Vom Beruf unsrer Zeit fur Gesetzgebung und Rechtswissenschaft (1814), den strids- och programskrift som traditionellt ansetts utgöra startsignalen för etablerandet av den Historiska skolan.''^ Det är särskilt i fråga om synen på rättens uppkomst och det gemensamma föraktet för den rationalistiska naturrätten som överensstämmelser mellan Schlyter och Savigny föreligger. Ursprungligen hade rätten uppkommit på sedvanerättshg väg, inte genom handlingar av en lagstiftare, även om Savigny inte ansåg termen Gewohnheitsrecht riktigt passande: ”... dass es erst durch Sitte und Volksglaube, dann durch jurisprudenz erzeugt wird, tiberall also durch innere stillwirkende Kräfte, nicht durch die Willkiir eines Gesetzgebers. Schlyter ansåg också jus non scnptum (den oskrivna rätten) eller jus consuetudinarium (sedvanerätten) vara den första källan till lagstiftning, grundad på ”. . . ehuru få och torftiga, likväl i folkets övertygelse levande och därutur uppvuxna klara och bestämda begrepp, såsom regler för rättsförhållandena emellan samhällets enskilda medlemmar.” Han deklarerade också omrättens fortsatta utveckling på en högre nivå: ”Vanligen är det först då när ett folks ungdomstid förflutit, när en tilltagande odling hos folket medfört mera invecklade och sammansatta rättsförhållanden, när driften till arbetsdelning börjat verka i alla riktningar, som behovet låter känna sig att genom uttryckligen stiftade lagar dels utbilda de ursprungliga folket medfödda rättssatserna, dels ändra vad som under förändrade förhållanden ej mera är passande; och somdet förut instinktlikt inplantade rättsbegreppet alltmera koncentrerar sig till ett slags vetenskaplig kunskap hos ett inskränkt antal av samhällets medlemmar. Tankeleden, begreppen och t.o.m. uttryckssätten visar här hos Schlyter på obestridliga likheter med nagra av de grundläggande meningarna och tankegångarna hos Savigny: ”Diese Jugendzeit der Völker ist arm an Begriffen, aber sie geniesst ein klares Bewusstsein ihrer Zustände und Verhältnisse.”Ursprungligen hade rätten utg)ort folkets gemensamma medvetande men när samhället utvecklats, blev förhållandena annorlunda: ”Bei steigender Cultur nämlich sondern sich alle Thätigkeiten des Volkes immer mehr, und was sonst gemeinschaftlich betrieben wurde, fällt jetzt einzelnen Ständen anheim. Als ein solcher absonderter Stand erschienen nunmehr auch die Juristen. Das Recht biidet sich nunmehr in der Sprache aus, es nimmt eine wissenschafthche Richtung, und wie es vorher imBewusstsein des gesammten Volkes lebte, so fällt es jetzt dem Bewusstsein der Juristen anheim, von welchen das Volk nunmehr m dieser Function repräsentiert wird.” T.o.m. Savignys mycket omdiskuterade uppfattning om att juristerna på en mer utvecklad samhällsnivå företräder folkets medvetande eller med Puchtas senare lanserade och av Savigny senare ,, 20 » 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=