64 des positiven in ihrem Gegenstande sich als Naturwissenschaft auf geistigem Gebiet bezeichnen lässt . . . es gibt . . . keinen Ausdruck, der das Wesen ihrer Methode so zutreffend erfasste, als den der naturhistorischen Methode. Användandet av begrepp som lägre och högre rättsvetenskap samt den naturhistoriska metoden synes ha hängt samman med Jherings stora beundran för de samtida naturvetenskaperna. En orsak härtill kan ha varit att han ville prestera ett genmäle till Kirchmanns kritik mot juridikens bristande vetenskapliga karaktär.Jhering använde sig ofta i sin framställning av liknelser eller paralleller med företeelser hämtade från olika naturvetenskapliga områden, ofta till stor irritation för sentida forskare, vilka hävdar att detta förfaringssätt leder till oklarheter i tankegångarna. Det är omstritt inomforskningen omdet rörde sig om en verklig influens från naturvetenskaperna eller om det bara var fråga om språkliga garneringar av juridiska tankegångar. Den systematiska klassifikationen av rättskropparna utmynnade i systemet och utgjorde därmed toppen på den metodiska uppgiften och därmed den yttersta konsekvensen av den naturhistoriska metoden. Den juridiska konstruktionen innebar att rättsstoffet utformades i överensstämmelse med den naturhistoriska metoden.Systemet var det praktiskt mest fördelaktiga sättet att utforma rättsstoffet och det utgjorde en outsinlig källa till nytt stoff och därmed innebar det vägen till utveckling av rätten."' Luckor inom rätten kunde fyllas ut genom härledningar ur systemet och detta säkerställde därmed fullständigheten hos denna. Därmed anslöt sigJhering till Puchtas uppfattning. I sista hand ville han knyta denna vidareutveckling till begreppet ”sakens natur” som rättskälla. Omman företog en analog utvidgning av en rättssats, hörde en dylik hemma inom den högre rättsvetenskapen, sade Jhering. Man måste då fastställa vad som var gemensamt för släktet och speciellt för den särskilda arten: ”Wenn der Gattungsbegriff crfasst und gehörig ausgebildet ist, so ist damit nicht bloss fur alle jetzt vorhandenen, sondern auch fur alle kiinftig auftretenden Species ein stets bereites Rechtsmaterial gewonnen. Hierin hat es seinen Grund, dass eine ausgebildete Jurisprudenz nie ein absolutes Deficit an Rechtssätzen zu befiirchten hat. Denn in wie ungewöhnlichen, abweichenden Bildungen sich auch der fortschreitende Verkehr ergehen möge, die Besorgniss, dass er uns etwas absolut Neues bringen könnte, d.h. etwas, was nicht unter irgend einen unserer bisherigen Begriffe fiele, und wäre derselbe auch noch so allgemein, diese Besorgniss ist eben so unbegriindet, als wenn man glauben wollte, es könnten heutzutage noch Thiere entdeckt werden, die im zoologischen System der heutigen Wissenschaft absolut kein Unterkommen fänden. Eine Jurisprudenz, die seit Jahrtausende arbeitet, hat die Grundformen oder Grundtypen der Rechtswelt entdeckt. Rätten måste uppfattas som en organismoch den fick därmed karaktären av en naturprodukt, hävdade Jhering. Den ägde individuell karaktär, den kunde w 107 109 112 »113
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=