61 rar sig som rätt det som erkänns som rätt av rättsgemenskapen. I sista hand utgörs den yttersta källan till gällande rätt enligt Windscheid av ”folkens förnuft” (Vernunft der Völker). Tron på detta förnuft mildrade den rationalistiskt präglade lagpositivismsomWindscheid och hans samtida tyska juristgeneration företrädde.*^*^ Vid tolkningen av en lagbestämmelse gällde det enligt Windscheid att fastställa den innebörd somlagstiftaren har lagt in i de ord somhan använt.Tolkningen utgjorde en vetenskaplig behandling av rätten: ”Auch der eigentliche Gedanke des Rechtssatzes stellt sich noch dar in Begriffen, d. h. in Zusammenfassungen Bestandteile aufzulösen, die in ihnen enthaltenen Denkelemente aufzuweisen.” Sedan kunde dessa ställas samman i nya kombinationer och ur dessa åter sammansatta rättsbegrepp skulle den inre samhörigheten i dessa satser leda framtill rättssystemet.Det var ett logiskt motiverat rättssystemsomWindscheid förespråkade, där man inte tog hänsyn till ändamålskriterier, till etiska eller sociologiska aspekter på rättsbildningen. Juristen skulle ju i sin verksamhet inte ta hänsyn till etiska, politiska eller ekonomiska faktorer!'^' Denkelementen; es kommt darauf an, die Begriffe in ihre von 3.7. Rudolf von Jherings första rättsteoretiska synsätt Rudolf von Jhering (1818-92) är näst efter Savigny 1800-talets mest betydande tyske jurist. Han studerade juridik vid flera tyska universitet, bl.a. vid det i Berlin, där han också disputerade 1842. Han tog under denna tid starkt intryck av Puchta (i likhet med Gerber), även om han inte hörde denne föreläsa.'’^ Jhering blev sedan professor i Basel, Rostock, Kiel, Giessen, Wien och från 1872 i Göttingen. Man brukar vanligtvis inomforskningen skilja mellan två skarpt avgränsade perioder i Jherings tänkande, som skulle representera principiellt olika rättsteoretiska synsätt. Under det första förespråkade han en utpräglad begreppsanalytisk s.k. konstruktionsjurisprudens, under den andra tog han starkt avstånd från begreppsjurisprudensen, vars argaste kritiker han blev. I stället utvecklade Jhering grundläggande tankegångar om att lägga tyngdpunkten på rättsreglernas syfte och att det gäller att göra avvägningar mellan olika typer av rättsliga intressen inom samhället.^'* Det har emellertid också framförts andra bedömningar inom modern tysk råttshistorisk forskning omJherings synsätt. Enligt detta synsätt är det viktigare att uppfatta kontinuiteten hos Jhering än det påstådda brottet, vilkens betydelse anses vara betydligt överdriven. Jherings huvudarbete under den första perioden var det stort anlagda men aldrig fullbordade Geist des römischen Rechts, som 1852—65 utkom i fyra band. Titeln utgjorde en medveten anspelning på Montesquieus L’Esprit des lois.*^^ 1857 skrev han en programmatiskt betonad och principiellt utformad
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=