60 enskapen, rättsundervisningen och de på vetenskaplig grund fungerande domstolarnas rättspraxis. Pandektvetenskapen skapade därmed de teoretiskt grundade förutsättningarna för den samtyska (riks)lagstiftningen från handelslagen (1861) till BGB (1900) och föregrep denna genom de tidigare nämnda gemensamma komponenterna inom rättslivet.*' Den positivistiska inställningen blev därmed i praktiken liktydig med en lagpositivism. Åtskiljandet av rätt och politik innebar uppenbarligen tendenser till att immunisera rättsvetenskapen i det dåtida tyska samhället, sompräglades av starka sociala spänningar. Genom lagpositivismen och den uttalade uppfattningen att juristen i sin yrkesverksamhet inte skulle ta några ekonomiska, sociala eller politiska hänsyn kunde man ägna sig åt en "ren juridik" utan att anlägga några värderingar. Den skenbara värdeneutraliteten innebar dock i praktiken att juristerna kom att slå vakt om det bestående samhället med dess förtjänster och dess brister.^' 3.6. Bernhard Windscheids rättsteoretiska synsätt Bernhard Windscheid (1817—92) framstår som det slutande 1800-talets mest betydande pandektvetenskapsman. Han började sina juridiska studier vid universitetet i Berlin som elev till Savigny. Windscheid blev sedan professor vid universiteten i Basel, Greifswald, Miinchen, Heidelberg och från 1874 i Leipzig. Åren 1874—83 medverkade han i arbetet inomden kommission somarbetade med att utforma ett förslag till en gemensamtysk civillagbok, det som senare komatt bli BGB. Windscheid anses också ha satt en stark prägel på detta lagverk och det kallas ibland också skämtsamt för "lilla Windscheid”, med vilket man avser att det utgör en förkortad version av den stora läroboken i pandekträtt.^"* Windscheid har således främst gjort sig känd för sin mycket berömda Lehrbuch des Pandektenrechts i tre band, som första gången utkom 1862 och sedan under hans livstid hann uppleva S)u upplagor. Efter hans död utkom den bearbetad av en annan vetenskapsman Theodor Kipp i ytterligare två upplagor, den sista utkom 1906. Det är svårt att överskatta betydelsen av Windscheids arbete, denna "den tyske juristens gyllene bok” somden benämndes av en något yngre svensk teoretisk jurist.*^ Den berömde tyske rättshistorikern Paul Koschaker betecknar den efter anglosachsiskt mönster som "a book of authority Windscheid komatt få mycket stor betydelse både för den tyska rättsvetenskapen och för tysk rättspraxis. Han spelade också en stor roll som akademisk lärare. Inte bara tyska utan många utländska jurister for till Leipzig för att höra honom föreläsa. Windscheid framstår som en utpräglad lagpositivist. Men lagen utgjorde för honominte blott ett maktspråk från lagstiftaren, den var inte enbart ett faktum utan en summa av visdomen i århundrades rättsutveckling. I lagen utknstallise-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=