59 ville det eller ej. Författningen var inte längre föremål för strid mellan de dåvarande partierna utan det gemensamma underlaget för deras verksamhet. I det läget blev det särskilt viktigt att utarbeta en författningsrättslig dogmatik på strängt juridisk väg. Politiska önskemål och politisk makt fick däremot inte inverka på lösningen av dessa frågor. Vid analysen av de nya förhållandena inom den offentliga rätten gällde det nu att fastställa deras juridiska karaktär och leta reda på de allmänna begrepp, under vilka de var sorterade. Även omden tyska riksförfattningen var en helt ny och egenartad rättslig företeelse, så innebar detta inte att den inte kunde begreppsmässigt bestämmas. Den var visserligen säregen och speciell genom sin sammansättning: ”Dagegen ist die Schaffung eines neuen Rechtsinstitutes, welches einem höheren und allgemeineren Rechtsbegnff iiberhaupt nicht untergeordnet werden kann, geradeso unmöghch wie die Erfindung einer neuen logischen Kategone oder die Entstehung emer neuen Naturkraft. I förordet till den andra upplagan preciserade Laband sin syn på det rättsteoretiska arbetet: ”Die wissenschaftliche Aufgabe der Dogmatik eines bestimmten positiven Rechts hegt aber m der Konstruktion der Rechtsinstitute, in der Zuriickfuhrung der einzelnen Rechtssätze auf allgemeinere Begriffe und andererseits in der Herleitung der aus diesen Begriffen sich ergebenden Folgerungen.” Enda möihgheten att lösa denna vetenskapliga uppgift var enligt Laband genom användandet av logiken. Det som låg utanför logiken var icke- )uridiskt, denna kunde mte ersättas av något för att uppnå det rättsvetenskapliga syftet: ”Alle historischen, politischen und philosophischen Betrachtungen — so wertvoll sie an und fur sich sein mögen - sind fur die Dogmatik eines konkreten Rechtsstoffes ohne Belang und dienen nur zu häufig dazu, den Mangel an konstruktiver Arbeit zu verhiillen.” Likheterna i Labands och Windscheids argumentation vad gällde synen på lagstiftning och rättsvetenskap är påtaglig.I båda fall var man angelägen att skala bort alla icke-juridiska faktorer. De här båda citaten från Windscheid och Laband betraktas som klassiska exempel på rättspositivism i Tyskland under 1800-talet. Man bör också se dem som uttryck för en inställning som ansågs böra präga domarna och rättstillämparna i det dåtida tyska samhället. Den vetenskapligt skolade praktiske juristen tänktes säkerställa likformighet och därmed också rättfärdighet i den konstitutionellt uppbyggda rättsstaten under en tid av stark social, ekonomisk och politisk omvandling.**' Även om Tyskland politiskt enades 1871, innebar detta inte omedelbart ett automatiskt enande inom rättsområdet. Det tog avsevärd tid att utarbeta gemensam rikslagstiftnmg inomolika områden. Den centrala lagstiftningen inom civilrätten, Biirgerliches Gesetzbuch trädde inte i kraft förrän år 1900. De olika delstaterna behöll sin tidigare antagna lagstiftning på viktiga områden och även framdeles en viss lagstiftnmgskompetens. Främst pandektvetenskapen och det juridiska synsätt som den representerade säkerställde enigheten inomrättsvet77 « 78
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=