56 tysk lagstiftning eller lagutkast (den gemensamma tyska handelslagen, ADHGB, 1861 och Dresdenutkastet till en samtysk obligationsrätt 1866).^° En tredje variant av rättspositivismbenämner tyska rättshistoriker den naturalistiska. Den naturalistiska positivismen är starkt påverkad av Comtes positivism och av den snabba och imponerande utvecklingen inom naturvetenskaperna vid mitten av 1800-talet. Fler och fler dimensioner av verkligheten framkom genom observationer av denna. Detta synsätt spred sig nu till rättsvetenskapen, som började uppfattas som en ren vetenskap omden rättsliga verkligheten, där klarlägganden av sambandet mellan orsak och verkan beträffande rättsliga företeelser spelade en väsentlig roll. Man kunde också förklara rättsliga fenomen med hänvisning till biologiska, sociologiska eller psykologiska faktorer.^' Detta innebar i princip ett brott med den tidigare anknytningen till den Idealistiska tyska filosofin, och då främst Kant, som tidigare behandlats i detta kapitel. Perioden kring 1850 utgör en brytningstid inomden tyska rättsvetenskapen under 1800-talet. 1850 upphörde Historiska skolans huvudorgan Zeitschrift fiir geschichtliche Rechtswissenschaft att utkomma. Rättssystematik, begreppsjurisprudens, rättspositivism kom i dess ställe. 1847 kritiserade domaren Julius von Kirchmann den dåvarande rättsvetenskapen i föredraget ”Die Werthlosigkeit der Jurisprudenz als Wissenschaft”. Han var kritiskt inställd till den Historiska skolan, både vad gällde dess historiska perspektiv och dess överdrivna teoretiserande. Framför allt har han dock blivit känd för sitt ifrågasättande av juridikens karaktär av vetenskap. Hur skall man kunna kalla juridiken för en vetenskap, när dess objekt, den gällande rätten, kan förändras med ett penndrag: ”Drei berichtigende Worte des Gesetzgebers, und ganze rechtswissenschaftliche Bibliotheken werden zur Makulatur. ” 62 De tyska rättsvetenskapsmännen var själva medvetna omatt de nu befann sig i en brytningstid, på tröskeln till en ny epok. En av dem, Johannes Emil Kuntze skrev tomen bok omden vattendelare som han uppfattade med titeln ”Der Wendepunkt der Rechtswissenschaft, ein Beitrag zur Orientierung iiber den gegenwärtigen Stand- und Zielpunkt derselben. ” Bernhard Windscheid framhöll 1853: ”Fiir die Wissenschaft wie fiir den Einzelnen gibt es Wendepunkte, mit denen ein neues Leben beginnt. Wer kann es leugnen, dass gerade jetzt die Wissenschaft des römischen Rechts sich an einem solchen Wendepunkt befindet? Mit täglich wachsender Macht tritt das Bewusstsein an sie heran, dass eine deutsche Rechtswissenschaft kein anderes Ziel haben könne, als Wissenschaft des deutschen Rechtes zu sein. Immer bestimmter wird ihr die Aufgabe gestellt, dass sie das römische Recht messe mit dem Masse unseres nationalen Bewusstseins, ausscheide was demselbe widerstrebt, als unser Recht begreife was ihm entspricht.” Samma grundtanke uttrycktes något senare av Rudolf von Jhering med ett berömt slagord, ”durch das römische Recht iiber das römische Recht hinaus. »> 64
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=