55 eligt: ”Die Gesetzgebung steht auf hoher Wane; sie beruht in zahlreichen bällen auf ethischen, politischen oder volkswirtschaftlichen Erwägungen oder auf einer Kombination dieser Erwägungen, welche nicht Sache des Juristen als solcben Sind. En annan typ av rättspositivism utgörs av vad som kallats lagpositivism. Denna innebar, att man blott tillerkände den skrivna lagen dignitet som rättskälla. Domaren eller rättstillämparen över huvud taget hade endast att fungera som ”subsLimtionsautomat”. Lagen var ett uttryck för antingen en härskares vilja, en allmän vil)a eller statens vilja. Under förutsättning att en stat äger en skriven eller oskriven författning blev det centrala vid tillämpningen i en stat av olika normer att de tillkommit på ett i överensstämmelse med reglerna i författningen korrekt sätt. Rättstillämparen hade mgen anledning att ifrågasätta den gällande rättens moraliska legitimitet med detta synsätt. ”Lagen gäller, därför att den gäller”. En mer eller mindre klart uttalad förutsättning var att innehavaren av statsmakten utövade den på ett moraliskt godtagbart sätt. Hela det här angivna tänkesättet var nära förbundet med föreställningen om den liberala rättsstaten, somväxte fram under 1800-talet. Den starka tilltron till lagen var ett typiskt uttryck för liberalismens synsätt under början av 1800-talet. Lagen uppfattades som någonting mycket värdefullt och tillkämpat gentemot företrädarna för en godtycklig maktutövning inom det gamla överhetssamhället.'’^ Ett berömt exempel på den uppfattning om lagen som framkom vid denna tid är Runebergs välkända dikt Landshövdingen. I en rättsstat var såväl härskaren som undersåten, statsmaktens företrädare såväl som medborgarna bundna av lagen. Maktutövningen fick således inte ske godtyckligt utan måste vara bunden av i förväg bestämda normer och dessa kunde ändras endast med användande av i förväg fastställda lagbundna metoder.^*' Det har hävdats momden tyska rättshistoriska forskningen att lagpositivismen blev en följdföreteelse i Frankrike och Österrike efter antagandet av de naturrättsligt präglade upplysningslagverken Gode Civil och ABGB. Det centrala 1 rättstillämpningen och inom rättsvetenskapen blev därmed att fastställa vad som är gällande rätt och detta skedde med utgångspunkt från den skrivna lagen. I båda länderna ledde detta till en långvarig period av en exegetisk rättsskola, som ägnade sig åt att strängt textkritiskt tolka gällande lag utan att utnyttja sig av hjälpmedel utanför denna till att förstå denna. I själva verket skulle denna lagpositivism sålunda ha föregått den Comteska positivismen somidchistoriskt fenomen. I Tyskland fanns dt^ck inte några förutsättningar för framväxten av en dylik lagpositivism under förra delen av 1800-talet, dels till följd av den politiska och rättsliga splittringen, dels till följd av Savignys kritiska inställning till lagstiftning som rättskälla och hans stora auktoritet som rättsvetenskapsman. Redan före Tysklands enande började dock synsättet att svänga, dels till följd av förändringar inomden tyska rättsteorin, dels till följd av tillkomsten av gemensam
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=