53 folket och den materiella juristrätten, med vilken han förstod de rättssatser, som utvecklades direkt genom rättsvetenskapens arbete med rättsstoffet/^ För Puchta var skillnaden mellan den formella och den materiella junsträtten av central betydelse, mycket viktigare än för Savigny. Den materiella juristrätten grundade sm giltighet på en yttre auktoritet, den formella däremot på en inre auktoritet. Den inre auktoriteten utgick från a) den bestående rättens förnuftmässighet, b) på sanningen hos de därur härledda principerna och c) ur riktigheten hos de slutsatser som drogs från dessa principer. Den formella juristrätten härleddes ur vetenskapsmännens rent teoretiska arbete och legitimerade sig genom sin vetenskapliga sanning: ”Die Juristen sind Träger der wissenschaftlichen Wahrheiten. Puchta skilde bestämt mellan dessa två typer av rättsbildning, där juristerna medverkade vid deras utformning. Den formella juristrätten somutvecklas genom vetenskapen hade den högsta digniteten. Vetenskapen var alltid en produktiv och inte enbart en receptiv verksamhet ansåg Puchta.'*^ Rättsvetenskapen hade högst rang av de tre nämnda rättskällorna. I själva verket hade den monopol på utvecklingen av gällande rätt."*^ Det centrala inomrättsbildningen blev för Puchta inte den historiska utvecklingen utan det på teoretiska begrepp uppbyggda rättssystemet: ”Es ist nun die Aufgabe der Wissenschaft, die Rechtssätze in ihrem systematischen Zusammenhang, als einander bedingende und von einander abstammende zu erkennen, um die Genealogie der einzelnen bis zu ihrem Princip hinauf verfolgen, und eben so von den Principien bis zu ihren äussersten Sprossen herabsteigen zu können. Det gäller sålunda för juristen att fastställa var en rättssats hör hemma inom det av begrepp uppbyggda systemet, ”. . . die Abstammung eines jeden Begriffs durch alle Mittelglieder, die an seiner Bildung Antheil haben, auf- und abwärts zu verfolgen.” Det gäller att fastställa hur de olika begreppen är besläktade, Puchta talade ständigt om ”die Genealogie der Begriffe”. Begreppen hade sitt eget liv, ”Jeder dieser Begriffe ist ein lebendiges Wesen, nicht ein todtes Werkzeug, dass bloss das Empfangene weiter befördert. arbetet med begreppen hade en rättskapande karaktär. Rättssatser frambringades sålunda genom vetenskaplig deduktican, vilka inte kunnat komma till uttryck varken genom der Volksgeist eller genom lagstiftning.'*'^ Puchtas ”Genealogie der Begriffe” utgjorde därmed ingenting annat än en systematiskt uppbyggd begreppspyramid. Rättssatserna härrördes ur denna med hjälp av formell logik. Det översta begreppet på toppen av pyramiden utgjordes av Kants frihetsbegrepp. Det viktiga blev här att fastställa på vilken nivå ett begrepp befann sig inompyramiden, man frågade inte inombegreppsjunsprudensen efter vilket syfte eller funktion som en rättssats hade inom det praktiska rättslivet.’° Puchta föreställde sig att man på rent teoretisk väg skulle kunna utforma en rättsordning utan luckor. I stället för en rättsvetenskap » 44 « 47 « 48 Det teoretiska
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=