47 1848. Det politiska misslyckandet 1848 blev därmed också ett misslyckande för de politiskt aktiva germanisterna.^ Romanisterna var inte alls lika politiskt aktiva somgermanisterna och i allmänhet var de betydligt mer politiskt konservativa. Det blev också vanligt att juristerna efter denna tid blev mindre politiskt engagerade. I stället nö)de sig rättsvetenskapsmännen med att hålla sig till de rent vetenskapliga uppgifterna.^ Tysklands enande under Preussens ledning 1871 skapade nya förutsättningar för gemensam rikslagstiftnmg, även om de olika delarna i det andra tyska kejsardömet behöll ett ganska stort mått av lokal självständighet. Delvis gällde detta även beträffande lagstiftningskompetensen.'^ 1874 tillsattes en kommission med uppdrag att utarbeta förslag till en gemensam nkslagstiftning på den centrala civilrättens område. En ledande roll vid utarbetandet av detta förslag blev den tidens främste specialist på den gällande tysk-romerska rättens område Bernhard Windscheid och han anses också ha spelat en stor rc")!! för både form och innehåll i det första utkastet till en gemensam civillagbok, Biirgerliches Gesetzbuch (BGB).'° Det kan inte här vara platsen att göra någon grundligare karakteristik av BGB som lagverk. Det är i detta sammanhang blott anledning att konstatera, att det är en mycket svårtillgänglig lag med en svårförståelig begreppsbildning och ett komplicerat internt hänvisningssystem, att den är starkt präglad av influenser från den tysk-romerska pandekträtten, att denna lag har spelat en stor roll för tysk rättsutveckling, att den än i dag omän med vissa ändringar är gällande rätt i Förbundsrepubliken Tyskland och att den allmänt anses ha haft ett betydande mflytande på ett stort antal andra länders rättsordningar. Inte minst gäller detta för de skandinaviska länderna. För svensk civilrätt kan man lätt konstatera ett inflytande från BGB på utformningen av två lagar från seklets början, vilka fortfarande är gällande rätt, köplagen från 1905 och avtalslagen från 1915.'' Någon grundligare studie av detta inflytande har dock ännu inte gjorts. Det förtjänar även i sammanhanget att nämnas att de båda lagarna på sin tid tillkominomramen för ett nära samarbete med jurister i Norge och Danmark, vilket ledde till antagandet av i stort sett hkalydande motsvarande lagar i samtliga de tre nordiska länderna under denna tid. 3.1. Savignys rättsteori och betydelse Friedrich Carl von Savigny (1779—1861) anses allmänt som 1800-talets främste tyske jurist och betecknas som grundare av den Historiska skolan inom rättsvetenskapen.Hans betydelse för den kommande rättsutvecklingen är så stor att en betydande nutida tysk jurist hävdar, att Savigny inledde en epok inom rättsvetenskapen, mom vilken man ännu i dag befinner sig i i Tyskland." Tra-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=