44 Olivecrona: Om en reform i avseende på de juridiska studierna och examina vid universitetet i Uppsala, NJ.A. II 1886 nr 6. Olivecrona 1859 s. 26 f. ** Ibidem s. 36. Ibidem s. 34. Ibidem s. 43. Ibidem s. 30. Ibidem s. 41 f. Frågan om uppfattningen omOlivecronas franskorientermg är svår att belägga. Ett indiciumär att Olivecrona utgav sin studie Om dödsstraffet i fransk översättning både 1868 och 1893. När yngre svenska rättsvetenskapsmän senare någon gång skrev större arbeten på främmande språk, skedde det praktiskt taget uteslutande på tyska, såsom C.A.A. Reuterskiöld: Uber Rechtsauslegung, Uppsala 1899, Alfred Winroth: Das Eberecht in Schweden, Berlin 1904 och Martin Fehr: Beiträge zur Lehre von römischen Pfandrecht in der klassischen Zeit, Uppsala 1910. Reuterskiölds och Fehrs arbeten var frukten av långa studier vid tvska universitet. [Sven Lorens Theorell:] Idéer till en universitetsreformi helt annan riktning än somför den Juridiska Fakultetens ombildande blivit å bane bragt, Stockholm 1859. Theorell, som var född 1784, studerade juridik i Uppsala 1805-08, blev häradshövding 1846 och var justitieombudsman 1848— 56. Han var också medlemav Gamla Lagberedningen på 1840-talet under arbetet med att söka genomföra en totalrevision av 1734 års lag. Under sina yngre dagar var han liberal men blev på 1830talet allt mer konservativ. Han blev så småningom bitter ovän med Richert. Biografiska uppgifter om Theorell i Nordisk Familjebok Bd 28 sp. 1082 och i artikel av Uno Dalén i SvMoKv Bd 7 s. 502 f. I den sistnämnda nämns också kortfattat omTheorells relationer till Richert, vilka utförligt behandlas av Karl Warburg a. a. passim. Theorell a. Ibidem s. 13 ff. Ibidem s. 14. Olivecrona 1859 s. 31. Se kapitel 21 ss. 301 och 303. Malmström a. a. s. 39. Alexanderson: Ivar Afzelius TfR 1924 s. 471, här citerat efter Alexanderson: Juristprofiler s. 12. Alexanderson: Ernst Trygger 80 år SvJT 1937 s. 569 ff, här citerat efter Alexanderson a. a. s. 144. Sundberg: Fr. Eddan t. Ekelöf s. 178 (not 7) och 179 f (not 13). Dahl: Hovedpunkter af den Danske Retsvidenskabs Historie, Köpenhamn 1937. Dahls arbete finns också översatt till tyska. Detta är ett faktum som behandlas på annan plats i avhandlingen, se kapitel 4 s. 81. Uteslutandet av Winroth kan bero på en tillfällighet. Sannolikare är att W'inroth uppfattades som en starkt kontroversiell person, beläggen härför i det genomgångna källmaterialet är otaliga. Samtidigt kan det förhålla sig så att hans vetenskapliga synsätt så småningom utvecklades i en annan riktning än vad som var gängse bland de etablerade Uppsalajuristerna. Omen annan dåtida jurists svårigheter att göra sig gällande mot den dåvarande vetenskapssynen mom den juridiska fakulteten i Uppsala på 1890-talet, se härom C. A. A. Reuterskiölds nekrolog över Bror Herman Dahlberg i TfR 1927 s. 470. ** Wilhelm: Zur juristischen Methodenlehre im 19. Jahrhundert s. 8 ff, 157 f, jmf Wieacker: Privatrechtsgeschichte der Neuzeit s. 430 f. Olivecrona: Hågkomster från en lång levnad, otrsxkta memoarer X 284 p. 1, Knut Olivecronas samling UUB. 12 och 16. a. s.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=