37 ekonomi och finansrätt, en i processrätt, en i rättshistoria, en i statsrätt, folkrätt och förvaltningsrätt, en i straffrätt samt en i romersk rätt, juridisk encyklopedi och internationell privaträtt. Därutöver fanns det två docenter i civilrätt, en i statsrätt och folkrätt samt en i nationalekonomi och finansrätt. Sammanlagt förfogade då den juridiska fakulteten i Uppsala över 8 professurer och 4 docenturer. Såsom Åke Malmströmkonstaterat hade därmed fakulteten ”. . . utvecklats till ett relativt väl specialiserat lärar- och forskarkollegium, sammansatt av högt kvalificerade rättslärda. Den juridiska yrkesutbildningen hade— och har — sin alldeles speciella karaktär. Den syftade till att utbilda sina elever till att bli skickade att tjänstgöra som domare och ämbetsmän. Den var på en gång teoretiskt upplagd och praktisk till sitt syfte. Den akademiska juridiken hade ett behov av att hävda sitt vetenskapliga anseende i Sverige på 1860-talet. Endast så kunde man i sista hand rättfärdiga sin existens inom de beprövade organisatoriska formerna inför framtiden. Juridikens karaktär av vetenskap hade redan länge med framgång hävdats i Tyskland. Det skulle nu ankomma på nästa generation svenska akademiska jurister att försvara och vidareutveckla sin vetenskap. « 78 2.2. Åtta svenska juristers bildningsväg Omkring 1870 befann sig den svenska juridiska doktrinen i ett brytningsskede. Genom reformerna på 1840-talet hade det skapats materiella förutsättningar för utbildande av en självständig juridisk vetenskap i Sverige. Det hade trots goda ansatser och försök på flera håll ändock stannat vid just försök och ansatser. Vad som sedan sker med början på 1870-talet är till sina allmänna drag ganska välbekant — eller har åtminstone synts vara det. Mest pregnant har kanske den etablerade synen på vad som sker vid denna tid kommit att uttryckas av justitierådet Nils Alexanderson i några minnesartiklar. Först skall här återges ett avsnitt ur hans nekrolog över Ivar Afzelius: ”Det hade rätt lång tid legat en VISS domning över det vetenskapliga livet vid de svenska universiteten. En vtligt deskriptiv och en alltmera förtorkad spekulativ riktning levde makligt sida vid sida, och trögt och sparsamt flöto deras arbetsresultat fram i tvenne skilda fåror. Men från början av 1870-talet framträdde en skara yngre vetenskapsmän och gjöto ett nytt liv i arbetet. I kontakt med de nyare strömningar, som från seklets mitt fått göra sig gällande i de stora kulturländerna, angrep man nu forskningens föremål med en käckhet, en förutsättningslöshet och en energi i detaljstudiet, som hastigt ledde till sprängning av nedärvda, utlevade synteser. Långt större anspråk måste nu också ställas på skärpa och smidighet i metoderna, då det gällde att spänna tanken till ett logiskt behärskande av det myckna nya och rikt skiftande kunskapsmaterialet. Även inom rättsvetenskapen - den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=