36 och i naturrätt. Den sistnämnde skulle också examinera de filosofiska studerandena i naturrätt. Den frågan skulle möjligen kunna inställa sig, hur det skulle kunna vara möjligt att realisera Theorells förslag till ändring av tjänsterna vid de juridiska fakulteterna. Förklaringen är, att Theorell tänkte sig att slopa professorernas föreläsningar, som enligt hans uppfattning hölls av slentrian, de var bara en föråldrad kvarleva från en längesedan förfluten tid. De behövdes inte heller för att studenterna skulle förvärva sig erforderliga kunskaper. Professorerna skulle i stort sett endast ha att förrätta examination som sin egentliga arbetsuppgift.^’’ Olivecrona bemötte i andra upplagan av sin skrift 1859 Theorells kritik och dennes förslag till ordnande av de )uridiska studierna. Ffan hade föga till övers för Theorells propå om en minskning av antalet professurer och borttagande av föreläsningarna. Dessa utgjorde en viktig del av professorernas ämbetsuppgifter och åhörandet av dessa var en väsentlig del av studenternas juridiska och vetenskapliga skolning. Ett annammande av Theorells idéer skulle innebära, att man återgick till förhållanden, som rått hundra år tidigare. Han hänvisade också till att utländska erfarenheter vittnade om behovet av skilda lärare i civilrätt, kriminalrätt och processrätt och frågade temperamentsfullt: ”. . . skola vi däremot, sedan vi insett fördelarna att redan äga tvenne professioner i dessa läroämnen likväl återgå till det forna förhållandet och blott hava en enda profession? - Aldrig, hoppas jag. Olivecronas och Theorells skrifter vittnar också om en helt olika syn på juridiken i teoretisk bemärkelse, framför allt i synen på romersk rätt. Denna aspekt på deras meningsutbyte behandlas på annan plats i avhandlingen. Det blev ingen flyttning av Uppsala universitet till Stockholm. På 1870-talet började man i stället separat från detta projekt att bygga upp början av ett huvudstadsuniversitet genom tillkomsten av Stockholms Högskola. Theorells idéer komej heller att förverkligas vad avser den juridiska fakultetens verksamhet. Sannolikt tog man på ansvarigt håll inte hans tankar på allvar. Varken Olivecronas eller Theorells förslag till antal professurer eller fördelning av ämnen dem emellan kom heller att godtas av statsmakterna. Allt förblev i stort sett vid det gamla till slutet av 1870-talet, då de gamla adjunktsbefattningarna omvandlades till extra ordinarie professurer. Men det faktum att man under lång tid kritiserade universiteten — och därvid båda de juridiska fakulteterna - för att de var världsfrämmande, överdrivet teoretiska och onyttiga, måste ha varit en kålla till oro för professorerna. Det vittnar också om att de juridiska studiernas och forskningens anseende kunde ha varit bättre. Under de sista decennierna av 1800-talet utökades antalet tjänster vid landets båda juridiska fakulteter ytterligare. 1907 tillkom ytterligare en full juridisk fakultet vid Stockholms Högskola. Som ett exempel på hur situationen hade förändrats sedan början av 1800-talet kan anges hur situationen var i Uppsala 1900. Då fanns där en professur i civilrätt, en i speciell privaträtt, en i national76 77
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=