35 knappast anse samma antal lärare vara tillräckligt 200 år senare. Först sedan mitten av 1700-talet hade flera områden av rättsvetenskapen blivit vetenskapligt behandlade. Detta gällde för rättshistorien, nationalekonomien, politirätten och den juridiska encyklopedien.^^ Olivecrona fann det angeläget att utöka antalet professurer från dåvarande fyra till åtta. Han cfterlvste en ökad specialisering med en uppdelning av den befintliga professuren i kriminalrätt, processrätt och rättshistoria på tre skilda tjänster. Han ville dessutom inrätta en särskild professur i det dittills styvmoderligt behandlade ämnet romersk rätt och en professur i de nya ämnena politisk ekonomi och statistik.Beträffande behovet av det sistnämnda ämnet hänvisade han till erfarenheter från universiteten i Köpenhamn och Oslo och från flertalet tyska universitet, där man lagt stor vikt vid denna vetenskap. Även med den föreslagna utökningen av antalet tjänster skulle det enligt Olivecrona ta tid att rekrvtera lämpliga personer till dessa. Kompetenta lärare och forskare kunde icke trollas fram men genom tillkomsten av nya tjänster skulle säkerligen detta problem kunna lösas.Hans resonemang om den tilltänkta nya tjänsten i romersk rätt är härvid av särskilt intresse. Man hade nämligen frågat, enligt vad Olivecrona uppgav, var man skulle kunna hitta en lämplig person till denna nya professur. På det ville han svara ”... att omden nya professionen icke genast tillsättes, utan får stå ledig några år, kan en ung man med lovande anlag ägna sina studier åt detta håll och vid något universitet i Tyskland förkovra dem så, att han varder fullt skicklig för ett sådant lärarekall. En blivande specialist på romersk rätt borde således studera vid ett tyskt universitet - och uppenbarligen inte söka sig till något franskt universitet, där man enligt Olivecrona ävenledes undervisade i Droit romain.^° Olivecronas bedömning av valet av universitet i detta fall ger en intressant inblick i hans syn på den juridiska vetenskapen i Tyskland respektive i Frankrike. Det kan tilläggas att Olivecrona traditionellt har ansetts som starkt franskorienterad.^' Mellan tidpunkterna för de två upplagorna av Olivecronas skrift från 1859 utgav en välkänd konservativ jurist, den tidigare justitieombudsmannen Sven Lorens Theorell anonymt en broschyr, som var starkt kritisk mot de juridiska studiernas dåvarande uppläggning och särskilt riktade spetsen mot den första upplagan av Olivecronas opus.^' Theorell utgick i sin broschyr från ett helt annat synsätt än Olivecrona. Antalet juridiska professorer var redan väl högt, det kunde inte bli tal omatt öka ut deras antal till åtta. Själv ansåg Theorell, att det borde räcka med tre professurer inom den juridiska fakulteten, det var ju inte så lång tid tillbaka som antalet blott hade varit två.^^ Amnesfördelningen mellan dessa tre tjänster skulle för två av dem ungefär motsvara den ordning som hade rått före utvidgningen i början av 1840-talet, dvs en professur i den allmänna lagen (omfattande civilrätt, processrätt, kriminalrätt, juridisk encyklopedi och delar av rättshistorien), en professur i statshushållningen eller politiska ekonomien med resten av rättshistorien och slutligen en professur i statsrätt » 69
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=