34 anledde ett genmäle från den då ledande konservative Uppsalakademikern Erik Gustaf Geijer.’’’ Nu vidtog en livlig debatt och förslag framfördes också att flytta även Lunds universitet till Stockholm. Universitetens ledande förespråkare i både Lund och Uppsala gick där konsekvent emot tanken på en sammanslagning till ett centraluniversitet i Stockholm och de fick statsmakternas stöd i detta ställningstagande.^'* På 1850-talet togs frågan omett centraluniversitet i Stockholmåter upp. Den här gången gällde det främst ett förslag att flytta Uppsala universitet. Lund var inte på samma sätt som tidigare i farozonen.'’'’ Den gamla uppdelningen i liberala kritiker och konservativa försvarare av den rådande ordningen inom universiteten gick med få undantag igen också nu. Ett av de sistnämnda blev den unge liberale journalisten S. A. Hedins 1863 anonymt utgivna broschyr till försvar för Uppsala och mot Stockholm som universitetsort.’^^ Initiativet till en mer samlad framstöt i frågan om ett centraluniversitet kom från den skandinavistiskt sinnade rörelsens led på sommaren 1865, då en prolessor vid Karolinska Institutet i Stockholm; Pehr Henrik Malmsten, i ett tal utropade; ”Sveriges huvudstad äger icke ett universitet!” ^^Ett huvudstadsuniversitet skulle bli en centralpunkt för nationens andliga liv i likhet med vad som skett i Oslo och Köpenhamn.I en stor artikelserie i Aftonbladet senare samma sommar med rubriken ”Huvudstad och universitet” drevs flyttningskravet med stor energi. Egendomligt nog var det en latinprofessor från Uppsala, Carl Edvard Zedritz, som anonymt stod bakom artiklarna.^"* På hösten 1856 väcktes vid riksdagen dels förslag om en förflyttning av den medicinska fakulteten i Uppsala till Stockholm, alternativt av hela universitetet, dels en motion av justitiekanslern Nils Samuel von Koch^° om att de juridiska fakulteterna i Lund och Uppsala skulle flyttas till Stockholm för att höja den juridiska bildningen.*’’ Framstående representanter för Uppsala universitet gick dock snart till motanfall, en kvick och skicklig argumentation framfördes av astronomiprofessorn Gustaf Svanberg i en broschyr 1857.*’“ Också professorerna i filosofi Sigurd Ribbing och i civilrätt Knut Olivecrona framförde kritik av flyttningsplanerna.*’* Den broschyr Olivecrona utgav 1859 — den komi två upplagor - var synnerligen omfattande, egentligen en liten bok. Den behandlade främst utformningen av den juridiska undervisningen och påvisade behovet av fler tjänster och därmed större specialisering för fakultetens lärare. Den ger också en del inblickar i Ohvecronas svn på juridiken somvetenskap. Frågan omden juridiska utbildningen fortsatte att intressera Olivecrona, även efter sin utnämning till justitieräd skrev han så sent som 1886 en uppsats på samma tema.*’’* Olivecrona medgav att den juridiska undervisningen i Uppsala 1859 var i ett betydligt bättre tillstånd än före dubbleringen av antalet professurer på 1840talet. Men det fanns ändå brister. Redan på 1600-talet hade man ansett det vara behövligt med fyra juridiskaprofessorer och man kunde med hänvisning härtill
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=