33 ekonomi och administrativ rätt 1866 och sedan 1870—77 varit adjunkt i nationalekonomi, folkrätt samt svensk statsrätt och specialrätt. Hammarskjöld frånträdde, somdet visade sig definitivt professuren redan 1880, först för att bli konsultativt statsråd och han fungerade sedan 1880—88 som ecklesiastikminister. De tio sista åren av sitt liv (1888—98) var han justitieråd. Hammarskjöld kom ej att direkt ersättas på sin professur, utan hans lön inbesparades och genom särskilt kanslersbrev 1880 fick den juridiska fakulteten i Uppsala möjlighet att, efter särskild framställning till universitetskanslern, kunna disponera dessa medel för särskilt behjärtansvärda ändamål, såsom bidrag till unga vetenskapsmäns studieresor.'’’ Enligt Einar Sprinchorn blev Hammarskjöld professor 1877 mer på grund av sitt personliga än av sitt vetenskapliga anseende. Det senare var nämligen obetydligt.'”’ År 1866 inrättades en särskild professur i Uppsala i romersk rätt, juridisk encyklopedi och rättshistoria.'’^ Innehavare av denna tjänst blev Isak Sven Landtmanson 1869-94. Han kom knappast att spela någon större roll för utvecklingen av de ämnen han hade sig anförtrodda. Landtmanson var också föga produktiv, han skrev mycket litet. Omdet således skedde förändringar och expansion inom rikets båda dåvarande universitet, var ändå situationen, som tidigare nämnts, i vissa avseenden under en stor del av 1800-talet länge bekymmersam för de två juridiska fakulteterna. Inte så få, särskilt liberalt inställda personer, ansåg, att universiteten med sin karaktär av småstadsinstitutioner var omoderna, världsfrånvända, onyttiga och ineffektiva inrättningar, där de befintliga knappa resurserna plottrades bort. Liberalernas intresse för det samhällsnyttiga— ett arv från synsättet under Frihetstiden — och för ekonomisk utveckling var en viktig grund för deras kritik av det rådande systemet. Tanken att slå ihop de två existerande universiteten till ett enda och sedan förlägga detta till Stockholmframkom upprepade gånger under 1800-talet. Det saknades inte utländska förebilder för en sådan radikal åtgärd. I Tyskland hade en rad universitet försvunnit under kriget mot Napoleon i början av 1800-talet, en del småstadsuniversitet hade flyttats till viktigare centra. I Bayern överfördes t.ex. universitetet i Landshut till Miinchen 1826.'’* Andra universitet hade i stället helt nygrundats i storstäder. Det mest kända exemplet härpå blev det snabbt berömda reformuniversitetet i Berlin.’’^ Detta kom att utgöra en förebild för alla högre tyska utbildningsanstalter under hela 1800-talet både i avseende på sitt vetenskapsideal och med hänsyn till det sätt somdet hade utformats rent organisatoriskt.De tyska universitetsförhållandena torde även ha utgjort efterföljansvärda förebilder för många i Sverige.^' Första gången tanken på ett centraluniversitet och en flyttning av Uppsala universitet till Stockholm togs upp i Sverige var när Johan Gabriel Richert framförde den i en skrift 1822. Hans av liberala idéer präglade opus hade egentligen tillkommit i syfte att kritisera den akademiska jurisdiktionen,^^ och för3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=