32 1 nationalekonomi, folkrätt samt svensk statsrätt och specialrätt i Uppsala 1865-70 och i romersk rätt och svensk allmän lagfarenhet 1870-76. Professor i kriminal- och processrätt var han bara ungefär ett år 1876—77. Han övergick därefter till justitiedepartementet för att ägna sig åt lagstiftningsarbete på heltid, vilket han partiellt sysslat med sedan 1870-talets början. Han var justitieråd 1883-92, president i kammarrätten 1892-96 och justitieminister 1896-1901. Hans vetenskapliga produkton var obetydlig och hans betydelse komatt ligga på lagstiftningsområdet, där hans insatser blev betydelsefulla om än omstridda. Adjunkten juris patrii et romani (från 1827) Carl Olof Delidén blev 1844 professor i den vid denna tid likaledes nyinrättade tjänsten i statsrätt, kvrkorätt, folkrätt och krigslagfarenhet. På den befattningen kvarstod Delidén fram till sin död 1854. Han var en rätt produktiv skribent, anhängare till den Historiska skolan och uppmärksammade t.o.m. 1849Julius von Kirchmanns mot begreppsjurisprudensen kritiska föredrag Die Werthlosigkeit der Jurisprudenz als Wissenschaft (1847).'*° Åke Malmström anser dock att han lämnat bara obetydliga spår av bestående intresse inom den svenska rättsvetenskapens historia.'” Herman Ludvig Rydin blev 1853 adjunkt i administrativ rätt och nationalekonomi i Lund och var 1855—90 professor i Uppsala i svensk statsrätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet och folkrätt. Han var dessutom framstående konservativ politiker, riksdagsledamot 1867-90, med undantag av åren 1878-81. Som den betydelsefullaste av hans skrifter i vetenskapligt hänseende har hans monografi Svenska riksdagen (1873-79) ansetts. C. A. A. Reuterskiöld fann 1915 detta arbete särskilt betydelsefullt för den juridiska litteraturen, ”. . . emedan det på statsrätten tillämpar ej blott, somförr var vanligt, en historisk-politisk, utan en rent juridisk undersökningsmetod och därigenom sökt ställa statsrätten i full jämbredd med övriga juridiska discipliner. Den redan omnämnde Olof Mathias Theodor Rabenius blev docent i Uppsala 1851 och professor i administrativ rätt och nationalekonomi i Lund 1853. Han efterträdde 1862 Bergfalk finans- och politirätt i Uppsala. På den posten kvarstod han till 1889. Rabenius spelade också en roll vid den civilrättshga lagstiftningen och medverkade bl.a. vid utarbetandet av 1864 års sjölag,"*^ somavlöste den gamla sjölagen från 1667. Enligt Gösta Rabenius har Theodor Rabenius ”. . . betecknats som grundläggare av den sv. vetenskapliga förvaltningsrätten, och hans av tyska och franska förebilder influerade stora arbete Handbok i Sveriges nu gällande förvaltningsrätt (1-3, 1866—73) är den första sv. systematiska framställningen av förvaltmngsrättens begrepp. År 1877 bröts nationalekonomi och finansrätt ur Rabenius’ tjänst och gjordes till en särskild professur. Den nya befattningen kom att blott i tre år innehas av Carl Gustaf Hammarskjöld. Denne hade blivit docent i national- « 42 professor i nationalekonomi, närings-. som » 44
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=