28 fattning går starkt isär. Weibull och Tegnér var starkt positiva i sin universitetshistorik från 1868: ”Schrevelius förenade med en mångsidig lärdom och beläsenhet ovanlig juridisk skarpsinnighet och den outtröttligaste flit. Det inflytande han såsom lärare utövade på studiet av sin vetenskap, var av stor betydenhet och hans bortgång hörde till universitetets största förluster. Hans lärobok i Sveriges civilrätt har gjort sig gällande såsom ett mönstergillt arbete på detta område. Eftersom varken Weibull eller Tegnér var jurister, är det sannolikt eller åtminstone tänkbart, att de vid sin framställning inte bara utgick från egna bedömningar utan också från den gängse dåtida uppfattningen om Schrevelius inom den juridiska fakulteten i Lund. Dennes lärobcik i Sveriges nu gällande civilrätt Bd 1-3 utkomi sin första upplaga 1844^9, i en andra 1851-58 och en tredje utgavs postumt, lätt bearbetad av hans efterträdare som professor i civilrätt i Lund Philibert Humbla. Just utgivandet av arbetet i förnyad upplaga postumt och ordalagen i Humblas förord tyder på att man i Lunds juridiska fakultet hade en positiv syn på Schrevelius’ gärning.'^ Professorn i civilrätt i Uppsala Knut Ohvecrona var däremot starkt kritisk mot Schrevelius i dennes egenskap av vetenskapsman. Det framgick redan av ett meningsutbyte mellan de två civilisterna i Juridiska Föreningens Tidskrift häfte 6 1853 och än mer i en kritiskt utformad anmälan av Ohvecrona av en annan av Schrevelius’ skrifter, Lärobok i Sveriges nu gällande civilprocess (1853). Ohvecrona fann bl.a.: ”Det hela företer därför en konstlad sammanställning av notiser utan något egentligt sammanhang, den ena hämtad här, den andra där, ett aggregat av uppgifter rörande rättegångsväsendet, vari man förgäves spanar efter en genomgående tanke, stämt kritisk uppfattning om Schrevelius’ kompetens, vilket framgår dels av hans bevarade handskrivna föreläsningsanteckningar, dels av hans hektograferade föreläsningar i sakrätt och obhgationsrätt.'''* Jan Eric Almquist har senare också i anslutning till Olivecronas bedömning uttalat sig kritiskt om Schrevelius’ vetenskapliga omdöme.'*^ Professor i civilrätt efter Schrevelius i Lund blev således somtidigare nämnts Philibert Humbla, som kvarstod på denna befattning fram till sin bortgång 1891. Humbla hade i början av 1850-talet konkurrerat med Naumann om den professur somdenne slutligen fick i statsrätt och processrätt. Han var knappast någon större kapacitet och han synes inte ha haft några livligare internationella kontakter. En mer bemärkt medlem av Lunds juridiska fakultet blev däremot Gustaf Axel Knut Hamilton, som ursprungligen kom från Uppsala. 1862 blev han professor i administrativ rätt och nationalekonomi, en post på vilken han kvarstod ända till 1899, då han övergick till en professur i speciell privaträtt, där han kvarstannade fram till sin pensionering 1903. Under perioden oktober 1872 - juli 1873 gjorde Hamilton en studieresa till Tyskland, Schweiz, Italien och » 15 Ohvecrona hade därefter en be-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=