329 ist, fungierte Savignys Methodenlehre als Stiitze der bestehenden Verhältnisse. Die begriffsjuristische Methode implizierte vielmehr eine Entscheidung in der Sache. Sie war eine Option fur den bestehenden Zustand.” Är då den rättsdogmatiska ( =begriffs)uristische) metoden alltid ett val för det bestående rättstillståndet och därmed för det fram tills nu existerande samhållet? Och om man svarar ja på den frågan, vilken funktion har då en dylik juridisk metod? Omdet i praktiken innebär ett vaktslående omstatus quo, betyder då detta att den grupp eller de grupper som har makten i samhället också kan kontrollera utformningen och tillämpningen av rättsnormerna? Grimmger exempel på ett sådant perspektiv, där man kan använda sig av den juridiska metoden för att behålla ett status quo i de tidigare maktägandes intressen. Han knyter i det sammanhanget an till situationen i Tyskland 1918—19 i samband med den revolutionära övergången från kejsardömet till Weimarrepubliken. Det intressanta är dock här att status quo inte alltid behöver ha den innebörd som Grimm här ger den vid tillämpning av en rättsdogmatisk metod. Undén anser att en konsekvent tillämpning av juridisk metod kan utgöra ett betydelsefullt skydd för de icke-maktägande, den svagare parten i en konflikt i det dåtida svenska samhället. Arbetarna kunde ta sm tillflykt till en strikt juridisk argumentation för att försvara sma intressen gentemot arbetsgivarna och den Lindmanska högerregeringens agerande efter storstrejken 1909. När Undén gör en sådan bedömning, visar han dels vilken betydelse den rättsliga normbildningen har och dels vikten av tillämpningsreglerna. Det blir viktigare åtminstone temporärt att undvika en fast normering, en lagstiftning ligger inte i den svagare partens, arbetarklassens intressen. För att försvara de strejkande typograferna var det däremot nödvändigt att ta sin tillflykt till en strikt juridisk analys av vad som kunde anses vara tillåtligt agerande enligt gällande rätt. Den här gjorda analysen av den rättsdogmatiska metoden ur ett maktperspektiv visar att den inte nödvändigtvis innebär att man tenderar att slå vakt om status quo. I stället kan nva grupper, som befinner sig i ett underläge i ett föränderligt samhälle, dra fördel av en strikt juridisk analys enligt den rättsdogmatiska metoden. I och för sig behöver metoden heller inte alls vara oförenlig med en strävan att omvandla det befintliga samhället och dess rättsnormer. Ett konsekvent positivistiskt synsätt innebär då att juristerna som fackmän hjälper demsomhar makt över eller åtminstone mflytande på normgivningen. Den )uridiska metoden, som åtminstone skenbart är värdeneutral, kan därmed fungera både i samband med att man bevarar status quo och i samband med att samhället förändras. Inflytandet från tyskt juridiskt tänkande och receptionen av den rättsdogmatiska metoden framstår somett bestående resultat av en idéhistorisk influens från den undersökta perioden. Svenska juristers sätt att tänka och argumentera och deras metod har kommit att starkt präglas av denna överföring av ett vetenskapligt synsätt, där den tyska rättsvetenskapen varit den givande parten och den svenska den mottagande. I skuggan av det arvet lever vi än i dag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=