27 ekonomi och kamerallagfarenhet. Därmed likställdes de två juridiska fakulteterna i fråga om antalet professurer och ämnesfördelnmgen dem emellan. Först 1838 tillträdde dock Holmbergson denna befattning i samband med att Schlyter — tidigare under kort tid professor i Uppsala utan lön(!)'^ tillträdde professuren i allmän lagfarenhet.'° Vid 1840-41 års stormiga riksdag fattades bl.a. beslut om att bevilja respektive Uppsala och Lunds universitet anslag för inrättande av två nya professurer på varje universitetsort, således på en gång ett beslut om inrättandet av 4 nya fasta topptjänster, eller en fördubbling av antalet )uridiska professorer i landet. Denna reform skapade principiella förutsättningar för att uforma en materiell bas för framväxten av en självständig svensk rättsvetenskap. Det var därmed en händelse av vital betvdelse. Men det dröjde innan de vackra planerna kunde omsättas i verklighet. 1 Uppsala stod det omedelbart klart, att båda de nya tjänsterna skulle tillföras den juridiska fakulteten (man hade faktiskt 1839 begärt 5 professurer från fakultetens sida), medan läget i Lund lång tid var mer oklart. Slutresultatet blev dock 1842 där detsamma som i Uppsala fyra juridiska professurer." I Lund blev fördelningen av de juridiska professurerna fortsättningsvis uppgjord på följande vis; 1. en professur i civilrätt med hänsyri till romersk rätt och till lagstiftningens teori, 2. en professur i kriminalrätt och statsrätt, 3. en professur i administrativ rätt och nationalekonomi samt 4. en professur i fäderneslandets allmänna laghistoria. Den sistnämnda tjänsten - från 1852 i praktiken en ren forskningsprofessur — kom att innehas av Schlyter ända fram till 1876. Detta medförde att möjligheten att ändra denna tjänsts ämnesinriktningpå lång tid inte kunde tas upp till praktisk prövning, treats att man redan vid tjänstens tillsättande ställt detta i utsikt efter Schlyters beräknade avgång.'" Under hela 1840-talet och en bit in på 1850-talet komprofessuren i kriminalrätt och statsrätt att förbli obesatt - en god vittnesbörd om den embarras de richesse som fakulteten komatt drabbas av genomdetta ovanligt generösa riksdagsbeslut. Det fanns helt enkelt inga kompetenta sökande till professuren. Eftersom Schlyter långa tider var tjänstledig, var det ofta i praktiken bara två professorer, som — liksom tidigare varit fallet — skulle svara för fakultetens verksamhet jämte 2 adjunkter och eventuella docenter. År 1852 ändrades ämnesfördelningen mellan professurerna och samma dag detta beslut fattades (27/3) utnämndes Christian Naumann till professor i statsrätt och processrätt.'' Han företog 1857 och 1858 studieresor till Tyskland och Frankrike, om vilka en utförlig reseberättelse vittnar.''' Naumann blev 1860 justitieråd och utgav 1862-88 Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning — allmänt benämnd Naumanns Tidskrift. Till professor i civilrätt i Lund utsågs 1844 Fredrik Schrevelius, som stannade på sin befattning fram till sin bortgång 1865. Omdömena omSchrevelius’ vetenskapliga kompetens på denna för den juridiska vetenskapen så vitala be-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=