321 handlingsämne på inrådan av en tysk rättsvetenskapsman. Så var fallet med Hammarskjöld, som bestämde sig för att skriva om fraktavtalet i samråd med Laband. Det blev vanligt att man ömsesidigt skickade över böcker och artiklar till kolleger, och att man hjälpte varandra med att ge uppgifter omvar och hur man skulle finna källmaterial. Behövde en svensk forskare hjälp i någon fråga rörande tysk rätt, vände han sig till någon av sina etablerade kontakter bland de tyska rättsvetenskapsmännen. Även det omvända förhållandet förekom; att en tysk forskare bad en svensk jurist om hjälp i någon fråga. Ibland kunde man exempelvis från tysk sida vilja utnyttjade svenska kontakterna för att få bevakning av svensk rätt i de tyska juridiska tidskrifterna. Afzelius och Olivecrona medarbetade mer eller mindre regelbundet i tyska juridiska tidskrifter, som också använde deras namn i sin reklam. Hammarskjöld fick anbud i samma riktning, även om han sannolikt inte utnyttjade sig av detta. Vilhelm Sjögrens doktorsavhandling Om rättsstridighetens former (1894) utgavs i omarbetat skick på tyska i Jherings Jahrbiicher. En viktig biprodukt tdl de svenska forskarnas vistelse vid tyska universitet var ju att de därmed blev ordentligt orienterade omden rättsvetenskapliga litteraturen och inte minst omden rikhaltiga och svåröverskådliga tidskriftsfloran. I varje fall när det gäller Afzelius har det visat sig möjligt att konstatera att han under sin vistelse i Leipzig köpte åtskillig juridisk litteratur. Han drev också på inköp av viktiga juridiska tidskrifter av Uppsala Universitetsbibliotek. Almén talar också under sin Berlinvistelse om behovet av tillgång på de viktiga juridiska tidskrifterna. En överblick över den rättsvetenskapliga litteraturen och de juridiska tidskrifterna var naturligtvis av central betydelse för de svenska forskarna. Den kunde de endast få på plats i Tyskland; här fanns en av de främsta fördelarna med att de på ett tidigt stadium under sin vetenskapliga verksamhet kunde vistas vid tyska universitet, omvänt var det en avsevärd nackdel att inte ha fått den möjligheten. Även om man ofta finner exempel på uppskattning och beundran från de svenska juristernas sida vad avser de tyska rättsvetenskapsmännen, betyder detta inte att man var okritisk. En och samma person kunde t.o.m. vara starkt positiv mot en eller ett antal tyska jurister men kritisk eller åtminstone skeptisk mot andra. Både Hagströmer och Undén uttryckte på ett tidigt stadiumav sitt avhandlingsarbete betydande skepsis vad avser kvaliteten på den tyska rättsvetenskapen inom respektive områden men i praktiken ändrade sig deras uppfattning under arbetets gång, vilket analysen av deras avhandlingar visar. Det bör också betonas att det inte rörde sig omett ensidigt tyskt givande och ett svenskt tagande inomrättsvetenskapen. Det förekom också ett intresse från tysk sida för den nordiska och därmed även för den svenska rättsvetenskapen. Flera av de tyska teoretiska juristerna talar omvikten av kontakterna mellan de besläktade tyska och svenska folken. (Reuling och Windscheid). 21
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=