RB 40

312 för den i samhället gällande rätten, menade Afzelius: ”Det allmänna rättsmedvetandet ändras i samma mån som folkets andliga utveckling stiger; och även Rätten bör därför i sammanhang därmed ändras . . . Det allmänna rättsmedvetandet är sålunda den positiva Rättens källa. Det ger sig uttryck på två sätt antingen genom Lagstiftning. När en därtill behörig myndighet inom Staten fastställer en rättsregel och påbjuder dess efterlevnad (lag) eller Sedvana. När en regel, efter att vara sålunda av staten fastställd, efterleves av de enskilda eller av Statens organer. (SedvaneRätt) Sedvanan är såväl det historiskt äldsta som det trognaste uttrycket för rättsmedvt; lagen uttrycker detta endast vid en viss given tidpunkt men ändras icke omedelbart med rättsmedvt, och kan därför komma i strid med detsamma. (Får sedvana upphäva lag?) Såsom Afzelius i de här citerade framställningarna använde sig av begreppet folkets rättsmedvetande, framstår det som fullt klart, att han hämtat sina grundläggande tankar härom från Historiska skolans Volksgeistbegrepp.^^ Därmed blir det också lättare att förstå innebörden i Afzelius’ uttryck ”romerskt rättsmedvetande.” Detta måste ju uppfattas som ett uttryck för romarnas Volksgeist. Ett annat av Afzelius’ nyckelbegrepp är hans tal om att konstruera rättsinstituten och att använda dessa på faktiska förhållanden i samhällslivet. Redan begreppet rättsinstitut kan knytas till Savigny och Historiska skolan.Viktigast i metodiskt hänseende är dock verbet konstruera, alternativt substantivet konstruktion. Orden och begreppen konstruera, juridisk konstruktion ger nyckeln till den juridiska metod Afzelius var anhängare av. Han uttalade dock aldrig klart i de texter som kunnat utnyttjas i denna undersökning, vad han avsåg därmed. Däremot gjorde Hagerup det i programuppsatsen i TtR 1888.^*^ Och ”juristische Konstruktion” var ju ursprungligen ett av Jherings metodiska grundbegrepp. Det finns också anledning att notera Afzelius’ starka betoning av sedvanans rättsliga betydelse. Sedvana=Gewohnheit och Sedvane-Rätt =Gewohnheitsrecht är två nyckelbegrepp inom den tyska Historiska skolans rättskällelära.^’ Skillnaden mellan Afzelius och Savigny är här att den svenske juristen framhåller lagstiftning och sedvanan som två i princip jämställda rättskällor. En sådan uppfattning skulle Savigny aldrig ha kunnat ansluta sig till.^' Även för Afzelius var uppenbarligen sedvanan den viktigare, mer grundläggande av de två rättskällorna (se citatet här ovan). Den ende svenske jurist somexplicit och genomtänkt behandlade den grundläggande frågan om den juridiska metodens användning och utformning var Johan Hagströmer i en installationsföreläsning. Denna hölls i samband med att Hagströmer övergick till en ordinarie professur i kriminalrätt vid Uppsala Universitet i slutet av 1880-talet. Det är då att märka, att denna föreläsning gällde principerna för straffrättens vetenskapliga behandling. Uppsatsen innehöll också långa avsnitt som behandlade förhållanden speciella för straffrätten. ” 56

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=