307 tetsförhållanden utgör den motivering som utformades av Uppsala juridiska fakultet vid mitten av 1890-talet, då man gjorde en framställning till statsmakterna om inrättande av en specialprofessur i rättshistoria. Tidigare hade alltid professorn i rättshistoria förenat sin tjänst med med något annat ämne (ofta romersk rätt och juridisk encyklopedi). Redan 1859 hade Olivecrona krävt en särskild tjänst i enbart rättshistoria och nu återkom man med större bestämdhet till kravet, vilket f.ö. ledde till önskat resultat: en särskild professur i rättshistoria inrättades 1897.'’° I Uppsalafakultetens skrivelse präglas argumentationen för rättshistoriens betydelse för de juridiska studierna såsomett led i utbildningen av blivande domare och ämbetsmän av ett utpräglat historiskt perspektiv. Rättshistorieämnets vetenskapliga värde framstår i denna skrivelse somoomtvistligt och till stor del utvecklat genom utländska forskares arbeten - exempelvis Maurer och Amira. Detta förhållande framstår f.ö. ibland somnågot pinsamt. Det teoretiska värdet med rättshistoriska studier var emellertid en sak, den praktiska nyttan därmed en annan: ”Men däremot har Rättshistoriens betydelse för den praktiska juristen eller över huvud i praktiskt avseende långt ifrån blivit till fullo insedd. Och likväl bör det för den som närmare överväger saken, klart framstå, att för utövaren av varje väsentlig funktion — helst i ett samhälle, vilket som vårt, från urminnes tider på rent nationell grund utan avbrott utvecklat sig till vad det nu är. Så är för domaren denna kännedomett av de viktigaste medlen för att han skall kunna fylla sin uppgift — att rätt förstå och tolka gällande lag: så skall även cfen förvaltande ämbetsmannen finna kännedomen omden föregående utvecklingen giva en väsentlig ledning till en klar uppfattning av den närvarande tidens krav; och icke minst för lagstiftaren är denna kännedom nödvändig, emedan först därigenom för honom framträder grundkaraktären av hela vårt samhällsliv, vilket skall anvisa honom den väg på vilken den framtida utvecklingen har att fortgå, utan förhastat upptagande från främmande håll av grundsatser, vilka icke med denna karaktär stå i överensstämmelse . . . Därigenom, att Rättshistorien erhölle denna självständiga ställning, skulle icke blott vinnas de nyssnämnda fördelarna för vetenskapen och för dem, somomedelbart hade att fylla en funktion i statslivet. Frukterna av den djupare och mera omfattande forskning, vilken därigenom skulle möjliggöras, skulle i sin tid även komma hela folket tillgodo och hos detta bibehålla och stärka känslan av dess samhörighet med sin forntid och bidraga till att giva ledning åt dess framtida utveckling. Vid bedömningen av innebörden i denna text bör man hålla i minnet att den tillkommit inom ramen för en framställning om nyinrättande av en professur. Detta skulle innebära en resursförstärkning, som kunde uppskattas till ytterligare en professorslön på fakultetens stat. Det är självklart, att man i ett sådant sammanhang från den anslagsäskande myndighetens sida använde sig av alla tänkbara argument för att stödja sm sak. Men även med hänsyn taget till denna » 41
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=