306 Han nämnde i detta sammanhang särskilt Jherings instser på det rättsfilosofiska området,'’ inom den romerskrättsligt präglade civilrättsliga dogmatiken” och inom det jämförande rättsstudiet.’’ Rättsvetenskapen hade blivit mer systematiskt än historiskt inriktad, man arbetade mer med abstrakt rättsliga än historiska frågeställningar. Men detta innebar dock inte något principiellt annorlunda än Historiska skolans syn på juridiken som rättsvetenskap utan det var . . just en följdriktig fortsättning av hennes strävan, och det är genom hennes arbete, somdenna högre verksamhet blivit möjlig och fått en fast utgångspunkt. Ock om än . . . denna uppgift icke från början var skolan rätt klar, gav Savigny genom sitt ’System’ densamma ett lysande uttrvck. w 36 Det rättsdogmatiska arbetet fann uppenbarligen Afzelius vara den viktigaste arbetsuppgiften inom modern civilrättsvetenskap. På det området hade obestridligen framsteg gjorts sedan Historiska skolans första tid: ”Att med öppet sinne för denna tids olika krav ha erkänt och gjort rättvisa åt den efter romerska, på moderna förhållanden vilande rättsbildningen, detta är utan tvivel den närvarande vetenskapens största framsteg utöver den historiska skolan. Hon strävar att övervinna den romerska rätten genom honom själv, genom en allt klarare insikt i denna rätts andliga innehåll. ’Durch das römische Recht iiber das römische Recht hinaus, (Jhering) är hennes valspråk. Det framgår alldeles klart av sammanhanget och ordalydelsen att Afzelius gjorde Jherings målsättning till sin. Och trots åsiktsskillnaden mellan honom och Nordling i fråga omuppfattningen omden romerska rättens betydelse och synen på den Historiska skolan så hyste Nordling på denna punkt en likartad uppfattning. Detta framgår av hans framställning om den juridiska encyklopediens värde. Nordling talar i det sammanhanget omdet riktiga i att ”. . . gå utöver den romerska rätten. » 37 » 38 Också han fann på detta principiella men praktiskt tillämpbara plan Jherings väg vara den rätta vägen. Man kan således finna olika uppfattningar hos olika företrädare för den svenska rättsvetenskapen på en nivå men samstämmighet på en annan. Den fråga som dock osökt inställer sig är, rådde det verkligen samstämmighet mellan Nordling och Afzelius på denna viktiga punkt eller ser det bara skenbart ut att göra det? Lägger verkligen Afzelius och Nordling in samma innebörd i sin uttalade uppfattning av Jherings rättsvetenskaphga program? Den frågan går mte att besvara inomramen för denna undersökning. Omden över huvud taget skall kunna besvaras, förutsätter den en särskild komparativ analys av Afzelius’ och Nordhngs rättsvetenskapliga skrifter. Den allmänna påverkan från den Historiska skolans syn på rätten och rättens utveckling går igenom också i andra sammanhang. Värdet och betydelsen av rättshistorien och den rättshistoriska forskningen och utbildningen vitsordas nu i många sammanhang. Ett ovanligt klart belägg härför och hur härigenom man indirekt kan avläsa den Historiska skolans inflytande på svenska universi-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=