304 önskvärdheten av studiet av romersk rätt. När man ägnat sig åt det med energi på 1600-talet, hade detta studiummotsvarats av en blomstringsperiod i rättsligt avseende. När man i stället avskaffade professuren i jus romanum 1740, hade detta lett till en sänkning i nivån på den svenska juridiken. Nu borde man på nytt ge en solid grund för de juridiska studierna genom att satsa på romersk rätt. Därmed skulle man återigen höja den allmänna juridiska bildningsnivån i Sverige. 21.1. Synen på den Historiska skolan Redan i kapitlet Från lagfarenhet till rättsvetenskap konstaterades, att de svenska rättsvetenskapsmännen under 1800-talet successivt kom att uppfatta sitt akademiska läro- och forskningsområde somen vetenskap. Dettaskedde under stark influens från tyskt juridisk tänkande. Den Historiska skolan med von Savigny somportalfigur spelade härvid en stor roll men också andra tyska forskare övade inflytande på svenska juridiska vetenskapsmän. Exempel härpå finns ofta förekommande i delstudierna av de åtta doktorsavhandlingar som behandlas i denna avhandling. De frågor som Historiska skolan hade tagit upp och den vetenskapssyn somden representerade fortsatte att sysselsätta svenska rättsvetenskapsmän. Det fanns dock nyanser och reservationer i den principiellt höga uppskattning, som synes ha förenat svenska teoretiska jurister i uppfattningen om den Historiska skolan. Redan i slutet av 1860-talet visade Nordling i en föreläsning prov på en uppfattning, som förenade uppskattning med viss kritik. Den Historiska skolan hade uppstått som en motvikt till den rationalistiska naturrätten med dess starka betoning av lagstiftarens insatser för att avhjälpa aktuella brister i samhället: ”Visserligen trängde icke heller denna skolas anhängare fullt till djupet av denna fråga. De stannade nämligen vid den inskränkta uppfattning, att man uteslutande på det historiska området återfinner rätten i hans egentliga kärna och väsen, och förnekade i sammanhang därmed, att rätten kan med medvetenhet utbildas. Rättsutvecklingen antogs av dem ske med en viss naturnödvändighet och grundade sig på folkets omedelbara, obetingade uppfattning av det rätta. Med en sådan åsikt bliver emellertid hela utvecklingen upphävd, såvida man därmed förstår ett fortgående från en lägre ståndpunkt till en högre. Tv en sådan utveckling förutsätter tillvaron av något som icke är bundet till själva utvecklingen, utan som består i och genomsig självt och därigenom just bestämmer sin utveckling; och detta är, vad nu rättsutvecklingen angår, intet annat än rättens eget innersta väsen. Såsom självständigt tillvarande, måste detta ock kunna av förnuftet även i dess högsta form, medvetenheten, fattas och genomhenne till förverkligande befordras. Oaktat nu angivna missuppfattning, äro vi den historiska skolan stor tacksamhet skyldige för det hon öppnat banan för ett sannare begrepp om rätten, för det hon ingjutit nytt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=