301 såg, att Justinianus’ version av Gajus’ lärobok Institutiones blivit så grundligt kommenterad och uttolkad, att det knappast längre kunde uppstå några olika meningar om förståelsen av texten. Ämnet romersk rätt borde visserligen finnas kvar för högre lärdomsgrad mom ramen för de juridiska studierna. Detta hindrade dock inte Theorell från att fälla följande svepande omdöme: ”1 denna längesen döda lagfarenhet äger numera, rätteligen sagt, något fortskridande icke rum. » 11 I detta omdöme stötte han pä kraftigt mothugg frän Knut Olive crona.'' Men det fanns också ett diametralt annat synsätt pä romersk rätt än vad som hittills redovisats. För mänga andra svenska jurister blev kontakter med tyska jurister och universitetsförhällanden inledningen till ett ökat intresse för romersk rätt. Ett exempel pä detta var professorn i administrativ rätt och nationalekonomi G. A. K. Hamilton. I en reseberättelse frän en studieresa 1872-73, somsträckte sig till ett stort antal universitet och somföretogs dä Hamilton redan var professor, fann han anledning att särskilt betona vikten av studiet av romersk rätt. Pä den punkten var förhållandena i Tyskland ojämförligt mycket bättre än vad vad som var fallet i Sverige: ”Den svenske juristen skiljer sig, tyvärr, i det avseendet frän juristerna i den övriga civiliserade världen, att för hans juridiska utbildning i allmänhet ej erfordras ens något studium av Romersk Rätt. Och han kommer )ust härigenom i en föga avundsvärd isolering frän rättsvetenskaperna i andra länder, särskilt Tyskland, pä samma gäng hans juridiska tankekraft icke övats genom detta härför oöverträffliga studium . . . Ty studiet av den Romerska Rätten med dess skarpa bestämningar och fina distinktioner är och förblir dock städse det yppersta hjälpmedlet för grundläggandet av en god juridisk bildning. Hamiltons uppfattning om behovet av studier i romersk rätt som grundlägggande för en god juridisk utbildningvar inte unik. Tvärtomframfördes likartade synpunkter också av andra ledande jurister.''' Ett exempel pä detta synsätt och pä en allmänt hög uppfattning om den romerska rättens betydelse också för de svenska juristerna utvecklades av Alfred Winroth: ”Den romerska rätten hade huvudsakligen förmedlad genomtysk rätt, nu århundraden igenom påverkat värt rättsväsende, och under intryck härav hade vår rätt i mänga delar kommit att omdanas efter romerskt mönster. Sålunda vore hela vår obligationsrätt i det hela ej annat än romersk rätt.” Men trots detta sä var de svenska juristernas kunskaper i romersk rätt föga imponerande enligt Winroths bedömning. Eftersomdet endast var fä av de praktiskt verksamma juristerna, som under sin studietid läste romersk rätt (uppenbarligen endast de som läste pä den ganska ovanliga juris kandidatexamen), sä blev följden genom bristande förtrogenhet med källor och litteratur rörande romersk rätt att man inte heller kunde utnyttja sig av denna i det praktiska arbetet. Winroth hade ofta noterat vid genomgång av svenska rättsfall i prejudikat- « 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=