299 romersk rätt som liktvtligt med juridisk encyklopedi. Detta var dock en uppfattning, mot vilken Nordling med skärpa vände sig. Romersk rätt kunde varken fungera som eller omvandlas tdl att utgöra allmän )uridisk metod- och begreppslära (=juridisk encyklopedi). Visserligen hade framför allt romersk civilrätt utformats sällsynt skarpsinnigt och med ett omsorgsfullt iakttagande av mänskliga behov. Men den romerska rätten måste uppfattas somett uttryck för ett bestämt folks framvuxna rättsordning. Rättsutvecklingen i Europa hade inte stannat härvid. Rättsreglerna och samhällena hade tvärtom utvecklats sedan antiken och därför kunde man inte anse att den romerska rätten var tillämplig vid denna tid (i mitten av 1800-talet). Detta omdöme var c^bestridligt avseende såväl offentlig rätt som straffrätt och speciell privaträtt samt familjerätt. Inomcivilrätten var det strängt taget bara förmögenhetsrätten som kunde tänkas utgöra en förebild för den juridiska encyklopedien: ”Men även på det mera materiella området, inom förmögenhetsrätten, äro nya principer nedlagda, som vänta på utveckling . . . Har den juridiska encyklopedien till uppgift att utreda dessa begrepp samt utveckla dem till användbarhet för det verkliga livet, så måste hon därvid gå utöver den romerska rätten, hos vilken de icke rent återfinnas. Genom att förfara så som här sagts skulle dock inte studiet av romersk rätt bli meningslöst, men man måste gå till väga på ett annat sätt, än om denna skulle fungera som )uridisk encyklopedi: ”Den romerska rätten skall ej föredras såsom ett till fulländad avslutning bragt system av abstrakta rättssatser, utan i sin historiska utveckling. Vi skola då icke få blott torr dogmatik utan vi skola finna en levande verklighet. Nordling var således inte alls kritiskt eller avogt inställd till studiet av romersk rätt i och för sig, men han ville tillmäta det en mer historisk karaktär och tona ner dess betydelse för den då aktuella juridiska begreppsbildningen, framför allt inom civilrätten. I denna fråga intog Ernst Trygger i avhandlingen Om fullmakt en liknande inställning som Nordling. Visserligen hade romersk rätt spelat den viktigaste rollen inom rättshistorien. Den var också utomordentligt värdefull för den juridiska forskningen som ett resultat av en historiskt given utveckling. Men man fick samtidigt akta sig för att överskatta dess betydelse och ”... i de romerska rättssatserna se nedlagda de högsta resultat, mänskligt strävande kan vinna med avseende på rättsbildningen. Aldrig bör man glömma, att den romerska rätten dock var ett visst folks rätt, att de romerska rättsbegreppen hava sin rot i ett visst folks rättsåskådning. I många fall hava dessa begrepp ännu sin giltighet; med avseende på e) få förhållanden har dock tie moderna folkens rättsutveckling lämnat den romerska långt efter sig. exempelvis förhållandet med det av honom undersökta fullmaktsinstitutet, menade Trygger. Ivar Afzelius hade en annan och betydligt positivare syn på betydelsen av studiet av romersk rätt för det dåtida rättslivet. Under sin studietid i Leipzig V 5 ” 6 » 7 Så var
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=