RB 40

291 ligen undertecknat det eller varit behörigt företrädda genom ställföreträdare. Omdet sker nvanställnmgar och samtidigt avgång av de ursprungligen berörda arbetstagarna, innebär detta att en dvhk överenskommelse kan få minskad räckvidd, om inte nyanställda arbetstagare kan anslutas till denna med arbetsgivarens goda minne. Fn arbetsgivare är emellertid inte skyldig att låta den gamla överenskommelsen också bh tillämplig på de nyanställda arbetstagarna. Det hade han däremot varit, om han hade ingått ett kollektivavtal med samma materiella innehåll som den här beskrivna uppgörelsen. För Undén blir det här beskrivna en illustration till det som utgör den grundläggande skillnaden mellan kollektivavtal och (enskilt) arbetsavtal. Och för att ge ytterligare eftertryck till sitt resonemang citerar han på denna punkt med klart om än tyst instämmande den tvske rättsvetenskapsmannen Fluglms argumentation på denna punkt: ”Die Mängel des kollektiven Arbeitsvertrages bestehen offenbar darin, dass die erkämpften Verbesserungen im Arbeitsverhältms nicht iiber die notwendig beschränkte Dauer der Arbeitsverträge hmaus und nur den am kollektiven Abschluss der Verträge beteihgten Arbeitern gesichert werden. Wenn der Tarifvertrag diesen Fehler vermeiden will, so muss er also einerseits von der Dauer der Arbeitsverträge und anderseits von den Personen der die Arbeitsverträge eingehenden Arbeiter losgelöst werden. Genom placeringen av citatet i texten och genom avsaknaden av reservationer gör Undén Hiighns resonemang till sitt eget: Kollektivavtalet måste vara obundet av arbetstagarnas personer och sålunda generellt giltiga oavsett vilka dessa indidividuellt är och likaledes gälla tidsmässigt oavsett vad sominnefattas om avtalstid i arbetsavtalen. Det hela är ett vackert exempel inte bara på en influens intellektuellt från en tvsk jurist på en svensk jurist utan också på att Undén, då det framstår som lämpligt, kan sammanfatta sin egen ståndpunkt genom att hänvisa till en tvsk jurists bedömning i en viktig fråga. När en arbetsgivare ingår ett kollektivavtal, gäller i normalfallet, att arbetstagarna är organiserade i en fackförening. Därvid förbinder sig arbetsgivaren positivt att åt bestående (enskilda) arbetsavtal ge med kollektivavtalet normenligt innehåll. Negativt förpliktar arbetsgivaren sig att inte mom kollektivavtalets giltighetsområde ingå normstndiga arbetsavtal — och den förpliktelsen gäller även avseende oorganiserade arbetare. Det rör sig här om en negativ förpliktelse. Sådana kan rent språkligt uttryckas i positiva termer men man bör akta sig för att missleda sig av den språkliga utformningen, säger Undén. Detta resonemang grundar Undén på tankegångar framförda av den tyske juristen Ffeinrich Lehmann. Denne uttrycker sig på följande sätt i denna fråga: ”Wie man fast jede positive Pflicht negativ formuheren kann, ebensogut lässt sich auch eine Unterlassungspfhcht in positiver Form zum Ausdruck bringen.” ’’^ Med utgångspunkt från Lehmann argumenterar sedan Undén sålunda: ”Det är en känd sak, att negativa förpliktelser ofta formuleras positivt, och här >5 34

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=