286 talsslutande part på arbetstagarsidan, således inte de enskilda arbetstagarna. Enligt den kombinerade teorin är det både fackföreningen och de enskilda arbetstagarna, som är avtalsslutande part i ett kollektivavtal. Undén ansluter sig själv till föreningsteorm: ”Så gott somalltid torde därför den avtalsslutande rättsförmögna fackföreningen böra anses som självkontrabent, med uteslutande av medlemmarna. ” 34 Hela den begagnade terminologin - Vertretungstheorie, Verbandstheorie och Kombinierte Theorie - kan återfinnas hos Sinzheimer. Men Undén följer inte bara Sinzheimers terminologi, han har också samma uppfattning som denne om vilken teori som är den )uridiskt riktiga, nämligen föreningsteorin.'^ Även av formuleringar i Undéns framställning framgår det klart att han )ust i detta sammanhang ofta instämmer med Sinzheimer - exempelvis när han refererar kritik från denne mot en annan rättsvetenskapsman (”Det har också av Sinzheimer med rätta framhållits mot Rundstein.”). I anslutning till sitt resonemang omargumenten för föreningsteorm kommer Undén även m på en annan intressant fråga. En fackförening måste anses ha ett rättsligt relevant intresse av att ett överenskommet kollektivavtal fullgöres. Sådana intressen kan vara av ekonomisk art men kan även gälla andra av mer allmän art: ”Även rättigheter av mindre utpräglat ekonomisk natur, som kollekti vavtalet enligt föreningsteorin alstrar för fackföreningen, äro utan tvivel burna av skvddsvärda intressen. 36 >' 37 Tankegången om skvddsvärda intressen hos rättigheter av icke-ekonomisk natur söker Undén styrka genom en hänvisning till Eneceerus’ lärobok i civilrätt: ”Dem kann nicht entgegengehalten werden, dass der Verband als solcher an der Innehaltung des Tarifvertrags kemVermögensinteresse habe; denn nicht ein solches, sondern nur ein schutzwiirdiges Interesse ist erforderheh.”och till Sinzheimer: ”Soweit dieser Emwand davon ausgeht, dass ein ökonomisches Interesse des Gläubigers die Voraussetzung fur eine obhgatorische Bmdung sei, ist es fur unser geltendes Recht unerhebhch. Denn danach ist es unzweifelhaft, dass auch mcht-ökonomische Interessen obligatorisch geschiitzt werden können. Även om Undén här stöd)er sitt resonemang genom hänvisningar till Ennecerus och Sinzheimer, står det klart att argumentationen om en fackförenings skvddsvärda intressen ytterst går tillbaka inte på de nämnda juristerna utan på Jherings framställning av rättigheter som rättsligt skyddade intressen,en uppfattning som uppenbarligen vid denna tid (1900-talets första decennium) hade slagit igenom inom den tyska juridiska doktrinen. Även Eneceerus’ och Sinzheimers resonemang är naturligtvis även i sista hand teoretiskt grundade på Jherings banbrytande tankegångar. Äxel Ädlerereutz har i Kollektivavtalet också fäst avseende vid denna grundläggande punkt med utgångspunkt från den tyska intressejurisprudensen. Han hävdar dock att den nva tvpen av skydd för icke-ekonomiska intressen saknade « 3^^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=