284 att reflexverkan vid ett kollektivavtal är avsiktlig, när avtalet ingås. Med stöd av sin argumentation drar så Undén den slutsatsen, att kollektivavtalet inte bör karakteriseras som ett berättigande tredjemansavtal. Däremot kan man tänka sig ett tred)emansavtal om underlåtenhet att prestera någonting. Och denna underlåtenhet kan i sin tur ha ett påtagligt positivt värde för tredje man. I denna speciella bemärkelse anser sig sålunda Undén kunna godtaga kollektivavtalet såsom ett tredjemansavtal. Det intressanta är här att se hur Undén avfärdar de franska )uristernas argumentation som ointressant. Men det är också av intresse att finna hur han lånar tankegångar från de tyska juristerna, liksom han även argumenterar och tom polemiserar med dem. Hela tiden håller han sig dock metodiskt mom ramen för de rättsliga kategorier som dessa redan tidigare framfört. Omdet uppstår en konflikt mellan parterna om innebörden av ett kollektivavtal, hur skall man då bära sig åt för att lösa tvisten? Enligt Undén bör man då överlämna till en oberoende tredje part att lösa konflikten. Undéns argumentation på denna punkt citeras här ordagrant och tämligen utförligt, då den är av vikt för förståelsen av influenserna på resonemanget utifrån: ”Omparterna i ett avtal överlämnat till tredje man att i vissa avseenden precisera avtalets innehåll, är ett dvlikt avtal naturligtvis giltigt,' åtminstone ifall tredje man har några allmänna grunder för sitt bedömande och avtalets innehåll sålunda e) är underkastat det rena godtycket.' Avtalet är tillräckligt bestämt till sitt innehåll, ifall t.ex. tredje man skall träffa sitt avgörande efter vad billigheten bjuder, och en sådan normbör alltid anses innefattad i dessa skiljedomsklausuler, ome) annat uttryckligen säges. Det intressanta är här egentligen inte vaä Undén säger i sak utan hur han hämtar stöd för sin uppfattning genom sma nothänvisningar. Den första noten 1 tar upp frågan om att parterna i ett avtal kan överlämna åt tredje man att precisera avtalets innehåll. Stöd för detta resonemang hämtar Undén bl.a. hos Alméns köplagskommentar."'^ Argumentationen om att förutsättningarna för ett sådant avtals giltighet kräver allmännare grunder vid bedömningen anknyter via den nästa noten 1 till ett ställe bos den av Kipp bearbetade versionen av Windscheids Pandektlärobok.'° Redan i Kipps text hänvisas det till en paragraf i BGB och i hänvisning 2 i den här citerade framställningen hos Undén görs en jämförelse av vad som säges i texten med bestämmelserna i BGB §§ 317—319. Omman går igenomdessa paragrafer, finner man också mycket riktigt där bl.a. den satsen uttalad att om bestämmandet av en prestation överlämnats åt tredje man, skall man i tvivelsmål avgöra detta efter övervägande av vad somframstår som billigt. Man kan således i detta avsnitt finna, att Undén i sin framställning här visserligen börjar med att stödja sitt resonemang på svensk juridisk doktrin, men sedan övergår först till att hänvisa till tysk juridisk doktrin (Windscheid-Kipp) och sedan avslutningsvis också drar in tyska lagstadganden (BGB) i sin analys 27 2« 28
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=