281 1945). Han hade utgivit Der korporative Arbeitsnormenvertrag i två band 1907-08. Sinzheimer har i sin tur betecknats som den tyska arbetsrättens fader." Både Lotmar och Sinzheimer var aktiva socialdemokrater.'' Samtidigt hade de olika rättsteoretiska synsätt. Lotmar var mycket starkt orienterad mot att finna gällande rättsnormer på det arbetsrättshga området. Han brukar betecknas som en utpräglad rättspositivist med en stark känsla för ”Gesetzestreue”.'' Sinzheimer framstår däremot somfriare i detta avseende med ett starkt intresse för faktiska förhållanden och med ett rättssociologiskt perspektiv. Han anses ha blivit starkt påverkad av rättssociologins grundare Eugen Ehrlich.'■* Sinzheimer betraktas också som en företrädare för intressejurisprudensen.'"’ Undén hade visserligen i början av sitt avhandlingsarbete varit kritisk mot de tyska juristernas arbeten mom arbetsrättens område men i avhandlingen framkommer det en annan bild. Även omhan också sökt material och litteratur från annat håll, är det otvivelaktigt den tyska juridiska litteraturen som varit betydelsefull för hans egen framställning. Ett sätt att mäta detta är att se efter hur många hänvisningar han gjort till olika författares arbeten. Av de utländska juristerna är det bara de tyska som är kvantitativt intressanta; av dessa har Undén hänvisat 49 gänger till tre olika arbeten av Lotmar, 45 gånger till Sinzheimers Der korporative Arbeitsnormenvertrag, 25 gånger till fem olika arbeten av Szymon Rundstem och 18 gånger till Paul Oertmann. När en person tar anställning, ingår han ett personligt arbetsavtal med sin arbetsgivare. Mot det att arbetstagaren presterar ett visst arbete förpliktar sig arbetsgivaren att i efterskott betala ut en viss lön."^ Omarbetsgivaren nu på något sätt skulle bryta mot det enskilda arbetsavtalet, t.ex. genom att vägra att betala ut intjänad lön, vilka rättsligt tillåtna motmedel kan då arbetstagaren tillgripa? Den frågan diskuterar Undén: Omdet enbart är en del arbetstagare på ett företag, som berörs av arbetsgivarens vägran att betala ut lönen och det endast är dessa som lägger ned arbetet som motåtgärd, måste deras arbetsvägran bedömas som knuten till det individuella arbetsavtalet, hävdar Undén: ”Är arbetsgivarens försummelse av den art, att den ger arbetaren befogenhet att omedelbart häva arbetsavtalet och kräva skadestånd, torde han i varje fall ha rätt att alternativt innehålla sin prestation till säkerhet för arbetsgivarens fullgcirande av sin. 17 w 19 Undén stöder sin slutsats genom en hänvisning till Lotmar. Undén diskuterar därpå om man kan överföra allmänna principer för rättsförhållandet mellan kéipare och säljare till motsvarande mellan arbetsgivare och arbetstagare med utgångspunkt från Alméns köplagskommentar. Han finner det inte vara riktigt att tillämpa regler inom köprätten analogt på arbetsrätten: ”Arbetaren bör snarare än säljaren kunna välja alternativet att innehålla sin arbetsprestation och kräva fullgörandet av arbetsgivarens prestationsplikt. Utvägen att häva avtalet och kräva skadestånd skulle också vanligen te sig mindre förmånlig för ar-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=