280 Inom arbetsrätten är ju den vedertagna terminologien att man talar om de olika parterna som arbetsgivare och arbetstagare. Undén talar däremot konsekvent omarbetsgivare och arbetare. Det bör betonas att vid tiden för tillkomsten av Undéns avhandling fanns det ingen tjänstemannarörelse. Tjänstemännen var ännu inte fackligt organiserade och deras anställningsförhållanden reglerades inte av kollektivavtal.^ Det blir därmed naturligt för Undén att vid behandlingen av kollektivavtal tala omarbetsgivare och arbetare såsom parter. Vid relationen arbetsgivare — arbetstagare finns det anledning att klargöra vilken av parterna somär den starkaste. Då Undén behandlar maktrelationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare, uppfattar han självklart arbetarna som den svagare parten: ”Den, som upplöser kollektivavtalet i en summa individuella avtal, utlämnar vart och ett av dessa till de ifrågavarande kontrahenternas disposition. Och därmed förlänas arbetsgivaren den makt, som kollektivavtalet just borde frånta honom: att kunna med envar av sina arbetare ingå särskilda avtal om avvikande arbetsvillkor. I det liberala samhället var den principiella avtalsfriheten ett juridiskt nyckelbegrepp. Ett kollektivavtal innebär i princip en begränsning i arbetsgivarens rätt och möjlighet att fritt ingå särskilda arbetsavtal med var och en av sina arbetare. Kollektivavtalet innebär nämligen en förpliktelse för parterna att ej ingå överenskommelser, som strider mot avtalet. Om man avlägsnar just denna komponent och därmed förvandlar kollektivavtalet till ett antal individuella arbetsavtal, då försvinner just skyddet för den svagare avtalsparten, menar Undén, och arbetsgivaren får en befogenhet gentemot de enskilda arbetstagarna, vilket en rättsfigur som kollektivavtalet avser att sätta stopp för. Det är intressant att se att Undén själv här av fri vilja talar om makt och maktrelationer i ett juridiskt sammanhang. Makt var annars ett ord, som en svensk jurist mte gärna använde sig av vid denna tid mom ramen för teoretiskt juridiskt författarskap.^ Undén fann det ibland vara svårt att behandla kollektivavtalet somen rättslig företeelse. Inomarbetsrätten fanns det två avtalstyper av betydelse, det individuella arbetsavtalet och kollektivavtalet. Man kunde möta svårigheter vid överföringen av allmänna civilrättsliga principer på kollektivavtalet. Det var också problematiskt att avgränsa kollektivavtalet i juridiskt avseende från samma företeelse i ekonomiskt hänseende.^ Undéns yttersta syfte med sin avhandling uttryckte han genomatt uttala inledningsvis att den skulle ”. . . utgöra ett litet förberedande bidrag inomen viss gren av det sociala lagstiftningsarbetet i vårt land. Den store pionjären inom den tyska arbetsrätten vid denna tid var Lotmar (1850—1922). Hans vetenskapliga huvudarbete bar titeln Der Arbeitsvertrag och utkom i två band 1902—08. Han anses ha vant den vetenskaplige ”upptäckaren” av kollektivavtalet i Tyskland.En annan framstående tysk teoretiker, som började framträda vid denna tid, var Hugo Sinzheimer (1875— » 6 « 9 Philipp
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=