275 vissa arbetstvister. Enligt Undéns bedömning var dessa lagförslag avsedda som ett svar på storstrejken och hade sin spets mot de som deltagit i denna.Mot den här skisserade bakgrunden befarade Undén att de liberala politikerna i riksdagen med Karl Staaff i spetsen skulle komma att medverka till en lagstiftning omkollektivavtalet, vilket dessa i ett mer normalt, balanserat opinionsläge aldrig skulle kunnat tänka sig att godta. Det fanns därför en risk att ”. . . liberala lurister somStaaff o hans vänner gä med på en lag med skadeståndsbestämmelser o. d. i stor utsträckning o. det i fråga omsåna punkter där det bara behövdes en teoretisk juridisk diskussion för att få juristen i dem att reagera. Förslaget till lagstiftning på arbetsrättens område lämnade inte Undén någon ro under studierna i Berlin. Till Wigforss anförtrodde han sin avsikt att skriva ett par strikt juridiska artiklar i Dagens Nyheter. I och för sig skulle han ha föredragit att skriva i Social-Demokraten men han trodde att hans strängt juridiska kritik skulle göra mer nytta i DN. Samtidigt arbetade Undén också på en separat uppsats i Ekonomisk Tidskrift om arbetskonflikter och avtalsbrott, som utgivaren professorn i nationalekonomi vid Uppsala Universitet Davidson lovat ta in i aprilnumret detta år: ”Den kunde nog bh användbar i diskussionen, för )ag ser att lagrådet har rakt motsatt ståndpunkt i ett par fall. Om inte annat kan väl uppsatsen ge intryck av att de här frågorna är outredda o svårlösta o det är ju huvudsaken. Det gäller ju att vinna tid genom att få alltsammans förkastat nu.” Undén hade börjat behandla problem kring arbetsstrider och avtal och ville gärna penetrera dessa, innan han gav sig i kast med kollektivavtalet som sådant. Elan förutskickade också att han skulle försöka få in ytterligare uppsatser i Ekonomisk Tidskrift ombojkott och avtalsbrott och möjligen även om lockout: ”En utredning om gällande rätt är nödvändig före lagstiftning, det märks tydligt på motiven till avtalslagarna. De äro fullkomligt undermåliga, ofullständiga i högsta grad. Lagtexten har nog kopierats efter utländska förslag, men utan tillräcklig sakkunskap o med en del inkonsekvenser. När lagförslagen kom upp till slutligt avgörande i slutet av maj 1910, fälldes propositionen i andra kammaren genom motstånd från liberalerna och socialdemokraterna.'^ I debatten hävdades bland annat att förslagen inte grundade sig på tillräckligt penetrerade förarbeten.'^ Undéns farhågor hade kommit på skam. Staaff och de liberala hade inte blivit övertygade av regeringens argumentation. Det skulle dröja till 1928, innan det kom någon lagstiftning om kollektivavtal och inrättande av en särskild arbetsdomstol. När Undén läste riksdagens debattprotokoll, fann han emellertid, att också ledande socialdemokrater missförstått innebörden i de framlagda lagforslagen. Man hade kritiserat sådant som egentligen inte fanns i dessa och samtidigt förbisett andra och mycket viktigare förhållanden. De socialdemokratiska riksdagsledamöterna hade enligt Undén ”. . . mycket dunkla föreställningar på dessa områden o deras kritik var därför delvis förfelad. « 20 « 21 M 24
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=