273 Han var rädd för att det skulle utformas en arbetsrättslig lagstiftning som var till nackdel för arbetarna i efterdyningarnatill storstrejken. Denna hade ju varit ett nederlag för arbetarsidan och den hade - åtminstone temporärt - svetsat samman den borgerliga sidan. För att klargöra bakgrunden till Undéns sätt att tänka och resonera är det här nödvändigt att något behandla en del av omständigheterna kring storstrejken 1909.*’ Den ägde rumunder den första högerministären Lindmans tid. 1905—18 var en period av skarpa motsättningar mellan höger och vänster i svensk politik. Det liberala samlingspartiet som bildades 1900 var ett borgerligt vänsterparti, som i många frågor samarbetade med socialdemokraterna— främst i rösträttsfrågan. Men även om det var ett reformvänligt vänsterparti, var det ändå ett parti som var en del av det borgerliga samhället och somgodtog dettas principiella legimitet. Många av liberalerna ville utjämna de sociala skillnaderna och integrera arbetarna inom det befintliga samhällets ram. Det svenska samhället behövde grundligt reformeras men förändringarna skulle ske på evolutionär väg. Redan en storstrejk måste vara en betänklig åtgärd för liberalerna, omnämligen en sådan syftade till något annat och mer än att förbättra, eller åtminstone försvara, arbetarnas levnadsvillkor. Om det fanns ett medvetet politiskt syfte att lamslå det borgerliga samhället, då måste rimligen liberalerna från sina utgångspunkter ta avstånd från en storstre)k. För många på den borgerliga sidan av samhället rådde det osäkerhet om hur långt man var beredd att gå på den socialistiska sidan. De radikala gruppernas agitation exempelvis i försvarsfrågan - talet omSverige som ”det befästa fattighuset” - verkade på en gång skrämmande och uppretande på det borgerliga samhällets företrädare. Det fanns också ett antal händelser under de föregående åren som kunde framstå som oroväckande, t.ex. den ryska revolutionen 1905—06, vilken ju också berörde vårt grannland Finland, Amaltheadådet 1908, då ett fartyg med strejkbrytare i Malmö utsattes för ett sprängattentat och en person dödades samt ett tjugotal skadades samt mordet på general Beckman i Stockholmi juni 1909 (I det sistnämnda fallet tog attentatsmannen fel på person, hans mål var den ryske tsaren Nikolaj II men han dödade i stället en svensk general.). En viktig roll i det politiska spelet kom att innehas av företrädarna för den stora och tongivande liberala pressen. Många av dessa opinionsbildare var normalt välvilligt inställda till arbetarrörelsen men det skulle visa sig att det fanns gränser för denna positiva inställning. Storstrejken bröt ut i början av augusti 1909 och omfattade nära 300.000 arbetare. Den var då kulmen på en lång period av oro på arbetsmarknaden, där arbetarsidan kände sig trängd av en aggressivt agerande arbetsgivarsida. Typograferna, som hade ett giltigt kollektivavtal med tidningarna, anslöt sig till strejken som en sympatiåtgärd. Formellt gick detta även ut över den socialde18
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=